Överkänslighetshelvetet

Det jobbiga med att vara jag är att jag är en sådan överkänslig person.

Allting känns så mycket och så starkt och en sådan person kan lätt börja självmedicinera för att komma ner till en ”normal” nivå.

Att känna glädje och lycka kan vara trevligt när man känner dessa känslor gånger 500 (även om man kan bli lite lätt manisk också).

Problemet är det här med oron, sorgen, rädslan.

I mitt fall kanske mest oron.
Jag oroar mig för allting mest hela tiden och jag har flera gånger fått höra att jag gör det mesta till självuppfyllande profetior.

Det ligger mycket i det påståendet, inser jag nu som vuxen, erfaren man.

Speciellt i så kallade kärleksrelationer så har jag så ofta varit ”säker” på att bli lämnad, sviken, sårad att jag (mer eller mindre) omedvetet sett till att det har blivit just så.

Det är inte lätt att bli av med den där gnagande oron.

Ibland känns det till och med så att man är som lyckligast och mår som bäst när man faktiskt är lite olycklig. Man behöver inte vara rädd för att bli lämnad om det inte finns någon som kan lämna en.

För att bli av med nämna oroskänsla så har jag testat det mesta (tro mig) och nu kommer jag att låta som Oprah (som jag saknar så!), men det enda som har hjälpt mig att ta mig igenom denna helvetiska oro har varit att högt och tydligt säga: jag väljer att vara glad.

Jag sätter mig ner och så säger jag till mig själv att antingen så går jag runt här och är orolig och mår dåligt eller så gör jag det inte. Ingen annan människa och ingen substans – vare sig laglig eller olaglig – kan få mig att känna annorlunda (mer än en kort stund).

Bara jag.

Valet är mitt.

Hur vill jag må just idag?

Svenskt kaos

”Killen på kibbutzen” följer med stort intresse den svenska mörkningsskandalen.

”Så de offrar sina tonårsdöttrar av rädsla att bli kallade rasister?”

Han berättade också att de på TV-nyheterna igår hade klippt ihop ett inslag med Margot Wallströms samlade uttalanden om Israel under 2015.

”Vi skrattar åt henne. När det är kaos på hemmaplan så försöker man rikta blickarna åt ett annat håll och vilket land ska man välja då om man vill vara enkelspårig och populistisk? Israel så klart.”

Så är det.
Jag dejtar en smart kis som tänker som jag (eftersom jag också är en smart kis).

”I love you”, sa den unga kvinnan

Men jag har ju inte berättat det roliga som hände på senaste resan till Israel!

Eller snarare på vägen tillbaka till Finland.

När jag checkade in på Ben Gurions flygplats satt det en ung kvinna bakom disken. Hon tittade i mitt pass och när hon såg mitt namn så sa hon följande:

”Jag älskar dig. Jag vet vem du är. Du är en av de där ”heja Israel”-människorna och jag älskar dig. Jag följer dig och det du skriver och gör och Du. Är. Underbar. Ha en trevlig flygresa.”

När jag sedan kom till gaten och skulle kliva ombord så stod den unga kvinnan där igen för att scanna min biljett. Nu sa hon:

”Jag är så exalterad över att få se dig!”

Är de inte underbara och kärleksfulla, de där israelerna?
Jo, det är de.

Att knyta band

Vi läste en del om kabbalah på judekursen i Danmark och efter det har jag läst många böcker i ämnet.

Den röda tråden – som sägs skydda mot DET ONDA ÖGAT – har jag burit i två år.
Den trillar av efter 3-4 månader och då knyter man en ny.
Jag har märkt (eftersom jag är vidskeplig samt ”tror på allt”) att innan jag knyter en ny – det är då något otrevligt händer. Eller allt spårar ur i allmänhet.

Helst ska någon ”man älskar” knyta och säga en särskild bön. I dessa moderna tider knöt jag själv den senaste samtidigt som Han satt i Israel och via skype ‘bönade’ åt mig (på ren och fin hebreiska). En fin stund!

Kabbalah har fått ett något dåligt rykte tack vare Hollywood-versionen som var så populär för några år sedan, men lär man sig om riktiga kabbalah så lär man sig att se på saker och ting på ett helt annat sätt.

I Tel Aviv har jag besökt The Kabbalah Centre. Där kan man gå kurser och man kan hitta en massa massa massa intressanta böcker. (Exempelvis: Rebooting – Defeating Depression With The Power of Kabbalah.)

Efter att ha läst de böcker som jag har läst, så uppskattar jag kabbalah på grund av att det man lär sig känns så otroligt självklart. It makes sense.

Kokande kropp i fyragradigt Jerusalem

Fotot är från en tidigare resa (Döda havet).

Jag har ännu inte skrivit några rader om min senaste (femtonde?) resa till Israel.

Det har sina orsaker som vi inte måste gå in på nu.

Jag kan dock säga att vad den unge mannen hade ordnat för mig med anledning av min födelsedag var… Det finaste och mest romantiska jag varit med om under mitt förvånansvärt långa liv.

Tänk: kibbutzhotell på bergstopp i närheten av Jerusalem (med spa, bubbelpool, simbassäng, enorm frukost osv) samt kvällen därpå utomhusfilmvisning mot väggarna i nämnda stads äldsta delar.

Det var fantastiskt. Det var vackert. Det var romantiskt.

Jerusalem bjöd på ynka fyra grader och regn – men min kropp kokade av hetta.

När dagen är kommen

Det händer till slut.
Du vaknar en morgon och du helt enkelt bara vet vad du måste göra.

Det hände exempelvis i somras då jag bestämde mig för att lämna Stockholm och Sverige.
Nu var det så klart inte ett beslut som kom som en blixt från den heligaste av himlar, utan innan beslutet till slut var fattat så hade jag tänkt på det under en väldigt lång tid.

Nu har det hänt igen.
Jag vaknade i morse och visste att jag var tvungen att säga upp mig från ett jobb som inte längre ger mig annat än ångest och huvudvärk.

Jag måste få arbeta med någonting som faktiskt betyder något.
Med någonting som ger mig något och som samtidigt ger någon annan något.

Ekonomiskt klarar jag mig ett tag, så jag hoppar nu.

*Tar ett skutt ut i det okända*

Slumpen ger jag inte mycket för

Jag tror inte på slumpen.
Jag tror på väldigt mycket.
Som exempelvis spöken, reinkarnation, Moder Jord, Skaparen.
Men slumpen tror jag inte på.

En kan gå hur långt tillbaka som helst i det egna livet för att se hur allt hänger ihop och hur en sak ledde till en annan.

Sedan tror jag förvisso inte att allt är exakt utstakat – utan jag tror snarare på ett slutmål och att vägarna dit kan variera.

Hade inte IB kommit in i mitt liv så hade jag aldrig lärt känna JA och hade jag inte lärt känna honom så hade jag inte åkt till Berlin för att hälsa på honom just den helgen då jag stötte ihop med min då blivande make EC på gatan.

Jaja, det slutade ju med skilsmässa men det var en bra relation som lärde mig mycket om både mig själv och om relationer. Dessutom fick jag ett fint efternamn. Och en hund nummer två hade jag inte skaffat på egen hand. Jag hade förmodligen heller aldrig besökt Brasilien.

För att inte tala om allt jag varit med om – alla människomöten och upplevelser – tack vare att jag dejtade ”Svanen” som tog mig till Stockholm där jag kärade ner mig i EA och en månad senare hade packat mina väskor och flyttat till den svenska huvudstaden. Som en naiv 19-åring.

Och hade jag inte varit ute och klubbat mycket så hade jag inte träffat KB och utan KB hade jag inte träffat PG som blev en av mina bästa vänner och genom vem jag fick ett jobb som jag stannade på och trivdes med under väldigt många år.

Hade jag inte levt ett par år tillsammans med ”Miljonären” så hade jag fortfarande trott att ett fett bankkonto är detsamma som lycka.

Och inte minst – hade jag inte träffat RJ så hade jag nog varit ganska förlorad vid det här laget.

När jag tänker tillbaka på alla människor som kommit och gått så kan jag i efterhand se varför de dök upp och varför de dök upp just när de gjorde det.
Till och med ”Psykopaten” fyllde sin funktion, även om det var väldigt jobbigt just då.

Han fick mig att inse att psykisk ohälsa inte är något att skämmas för och att det är okej att söka hjälp.
Att han sedan var en elak jävel är en annan historia.

Och detta då: hade jag som sjuttonåring inte blivit nedslagen av ett killgäng som tyckte att jag var fjollig – när jag de facto var ute för att köpa kondomer så att jag skulle kunna ha ett heterosexuellt samlag med min dåvarande flickvän… Då hade jag förmodligen en månad senare inte vandrat på den där gatan då jag stötte ihop med den unge mannen som blev min första manliga sexpartner.

Se där.
Livet är bra lustigt, är det inte!?

Den bästa dagen

Just den här dagen är alltid den bästa.
Jag talar om dagen innan jag reser till Israel.

De senaste åren har jag rest 3-4 gånger per år men varje gång känner jag samma lyckorus.

Jag trivs så bra i Israel och jag trivs så bra i världens bästa stad – Tel Aviv.

Denna gång blir min vistelse dock både kort och annorlunda.

För det första ska jag ju inte ”bara” träffa vänner, utan jag ska även träffa ”den där dejten”. Han ska möta upp mig på flygplatsen och tydligen har han någon sorts överraskning planerad. Det blir mer kibbutz och Jerusalem än Tel Aviv den här gången. Så mycket vet jag.

Han känns som en mycket generös och omtänksam ung man – och sådana karlar växer ju som bekant inte på palmer.

Sedan ska min födelsedag ”firas” på ett mycket lugnt sätt tillsammans med andra ”utlandssvenskar”.
En lugn middag och lite socialt umgänge – det är vad jag önskar i födelsedagspresent.

Här sitter jag nu och funderar på vad jag ska ha med mig. Dator + sladd, mobil + sladd, israelisk mobil + sladd, väninnans saltlakrits (alltid ett måste) (är saltlakrits verkligen något så oerhört nordiskt att endast vi gillar det?). Jag har lite shekels att ta med mig också. Och jag reser ingenstans utan penna och papper + en oläst bok.

Åh, antidepressiva, lugnande och de där tabletterna som ska hjälpa mig att sluta snusa (eller sluta med nikotinsubstitut i och med att jag ju bor i snusfria Finland). (EU är ett skämt som bör avvecklas.)

Shorts! Kanske även shorts! Det ska tydligen vara ”nordiskt sommarväder” i Tel Aviv i veckan (dock betydligt kyligare i Jerusalem).

Detta blir första gången jag reser till Tel Aviv med Finnair. I de flesta fall har jag rest med Norwegians supertidiga morgonflyg och det är så klart lajbans att landa i Israel runt lunchtid och ha en hel dag framför sig – men en är ju helt slut och förstörd efter att ha klivit upp på tok för tidigt, så morgondagens kvällsflyg känns som en välkommen förändring i mitt så föränderliga liv.

Fortfarande ‘hot stuff’ i Israel

Kvällssamtalade nyss med ”han den där israeliska dejten” och han befann sig tillsammans med sin familj på ett hotell i norra Israel.

Av en slump hade han sprungit på en kille som intervjuat mig för något år sedan, för mitt ”jobb för Israel”.

”Du är känd här, sötnos”, sa dejten.
”Jo, jag vet, raring”, svarade jag.

Se där!
Jag är fortfarande het i Israel fastän jag har legat lågt det senaste året!

Lite absurt har det känts de gånger någon stoppat mig på gatan i Tel Aviv och frågat om jag är ”den där Kim”. Väldigt smickrande också så klart – och ett litet erkännande för att jag faktiskt har åstadkommit någonting.

Ja, den där dejten ja… Han som jag gick på spontan date med i Budapest – honom får jag träffa på måndag. Äntligen.

Saknar honom. Han är mycket anonym på nätet (till skillnad från mig då…) men jag kan avslöja att han är bedårande vacker, intelligent, spirituell och framgångsrik.

Ett kap.

Och han gillar mig.