• OK, jag börjar blogga igen

    Fick en fin kommentar på Facebook idag: ”Du borde blogga. Punkt.”

    Jag gjorde ju det i nästan tio år och jag drev en av Sveriges mest lästa bloggar, så jag har ju lite ”kött på benen”. Så okej. Jag börjar väl göra det igen då.
    Och här är nämnda FB-inlägg som nu får bli mitt ”första” blogginlägg:

     

    I hissen mötte jag nyss min väldigt pratsamma granntant.
    Hon gullade med mina hundar och frågade vad de heter.
    ”Clifford och Blake”, svarade jag.
    ”Aha, Liffort och Pleik”, sa hon med sedvanlig stark finsk brytning.
    Sedan sa hon till hundarna på finska att ”Oj oj, vad glada ni är – ska ni få gå ut nu?”
    Jag (på finska med min ‘svenska melodi’): ”Ja, men de förstår inte vad du säger då de endast ‘talar’ svenska.”

    Som sagt: språk är viktiga grejer! Och jag älskar finska tanter!

    Ett tag senare stötte vi på en redig karl iklädd blåställ och hundarna blev eld och lågor. Hundar känner ju instinktivt vilka människor som gillar dem. (Obs. släpper aldrig fram dem till en främling om främlingen inte ”tar första steget till kontakt”, så att säga.)

    Och det var en sån trevlig karl och vi samtalade en stund.

    Nu kommer jag att återupprepa mig själv eftersom jag har varit inne på ämnet tidigare:

    Folk talar mer med varandra i Finland än i Födelselandet. Den där myten om Den Tysta Finländaren är just bara en myt. Kan tänka mig att gemene svensks bild av Finland är som den som syns i den fantastiska Aki Kaurismäki-filmen ”Flickan från tändsticksfabriken” (har du inte sett den så se den!), men sådan är inte verkligheten här.

    Det finns en sammanhållning här som saknas i Sverige. Lite som att ”vi är olika och har kanske inte samma förstaspråk, men vi är ett folk och vi ser efter varandra”. Samma känsla som finns i mitt tredje hemland (hur lycklig är jag inte över att ha tre hemländer?) Israel. Olikheter men… ”vi är ett folk”.

    T.o.m. jag som alltid har varit introvert (uppenbarligen dock ej på sociala medier) ”vågar” tala med främlingar på gatan.
    Man kan nästan hävda att Finland har botat min sociala fobi!

    Vem vet ”where I will end up”, men just nu är jag glad över att jag vågade lämna allt och flytta till Finland!

    Finland är fantastiskt!


    Post Tagged with ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *