• Nu måste jag rasa lite

    Träffade grannkvinnan som nyligen blev sjukpensionär pga parkinsons, och som nu inte (efter ett helt arbetsliv) kan leva på sin lilla pension. Då vände hon sig till staten och bad om hjälp.

    ”Hmm, ja, vi kan hjälpa dig men du måste flytta till en bostad i ett mindre attraktivt område där hyrorna är lägre.”
    Så en ensam 62-årig dam som bor i ett tryggt område och i ett bostadshus där hon har vänner (bra eftersom hon inte kan röra sig särskilt långa sträckor) måste flytta till nåt ghetto (OK, överdrift – det finns inga regelrätta ghetton i Helsingfors) där hon ska sitta ensam i en sliten liten etta och sedan bli överfallen, rånad, våldtagen när hon på darriga ben klarar av att ta sig ut. Skamligt.
    Det var tacken för alla skattepengar hon slitit ihop.
    Tack. Kiitos. Liksom. Nu kan du dö. Du är förbrukad.
    Samtidigt väller det in främlingar i landet, som aldrig har bidragit med någonting. (Och många av dem – INTE ALLA – kommer att i evig tid leva i ”utanförskap” och bli kriminella och våldtäktsmän). De får allt serverat. ALLT.
    Men oj oj, vi ska ju inte ”ställa grupp mot grupp” etc.
    Men jo, det ska vi visst. Det är det politik går ut på.
    Om du har en hundring så kan du inte ge 50 spänn vardera åt tre personer.
    Det funkar inte så. Kassakistan är begränsad!
    Och statens uppgift nummer ett är att ta hand om medborgarna. Blir det nåt över så kan man hjälpa andra.
    ORDNING OCH REDA blir det när jag blir statsminister.
    HÅLL UT.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *