• Minnen som bubblar upp när telefonen är avstängd

    Hemma hos en vän och när han gick till jobbet stängde jag av telefonen för att spara på batteriet (för att jag ska kunna ta mig hem på en s.k. mobilbiljett). Istället för att konstant fippla med luren så satt jag i en timme i total tystnad och bara tänkte. En massa minnen bubblade upp.

    Minns när jag för många år sedan dejtade en iranier. Han var väldigt märklig. Vi träffades på Patricia i Stockholm då han råkade hälla sin bira över mig. Sedan sågs vi en kväll och han verkade jättetrevlig och reko. Det var spännande att höra hans berättelser från hemlandet. Sedan uppkom ett mönster: han skulle höra av sig men gjorde det inte och när jag försökte ringa så var numret ej i bruk. En vecka senare ringde han från ett nytt nummer och vi sågs och hade lika trevligt igen. Och så upprepades detta några gånger, med nytt nummer och ”jag ska bättra mig” osv.

    Han berättade att han hemma i Iran (om det var i skolan eller i armén) hade tvingats trampa på den amerikanska samt den israeliska flaggan (så jävla primitivt) och att han tvingats ligga på marken och då hade gubbarna promenerat på hans kropp för att förnedra honom. Detta hade senare utvecklats till en fotfetisch och han ville alltid hålla i mina fötter.

    En annan som jag dejtade var en libanes som även han tvingats trampa på nämnda flaggor. Han flydde sedemera till Sverige och hatade nu sitt hemland och hela den muslimska världen. Och han älskade Israel minst lika mycket som jag.

    En tredje date var en israel som berättade att han tidigare varit tillsammans med en arab. Varje gång de skulle ha lite rajraj så ville araben att israelen skulle ta på sig sin IDF-uniform. Undrar vad han hade varit med om för att utveckla denna fetisch.

    Vad lär vi oss av detta? Jo, att allt vi upplever i livet formar oss. På bra och mindre bra – och på en del udda – vis.


    Post Tagged with ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *