• Min boendehistorik – och varför jag inte blev dragshowartist i Madrid

    Min boendehistorik sedan jag flyttade hemifrån. (Alla har vi väl en sådan?)
     
    – Först på Dannemoragatan, Stockholm tillsammans med första kärleken. Minns den hemska garageporten på våningen under – den väsnades dygnet runt.

    – Sedan i andrahand i Aspudden. En rätt kort och ”festfylld” turbulent tid av mitt liv.

    – Därefter drog jag till Madrid och jag hade tänkt stanna länge men det blev bara några månader eftersom jag inte hittade nåt jobb. En nattklubbsägare erbjöd mig att uppträda på hans klubb som Liza Minnelli, men det där med drag har aldrig varit min grej. Minns att jag svarade: ”du kunde väl åtminstone ha bett mig att uppträda som Marilyn Monroe! Jag är väl mer lik henne!?”

    – Efter Madrid återvände jag till Sverige och jag var luspank. Jag hade bokstavligt talat bara några mynt i en plastpåse och jag hade inget hem. Så dessa mynt använde jag till inträdet till en nattklubb. Jag var ju ung och snygg och visste att någon skulle ge mig sängplats. Det gick bra.

    – Jag flyttade in hos en vän på Ringvägen, Stockholm. En minimal etta, men vännen var sällan hemma så det funkade liksom. Men sedan träffade han en man, som också flyttade in (och som jag råkade hångla med en natt när han kom hem lite på lyset) och då kände jag att det var dags att flytta.

    – Vid den här tidpunkten hade jag fast inkomst igen och jag fick min allra första egna lägenhet. Den låg i Hjulsta. Vännerna tyckte att jag var galen som flyttade dit men jag var ju ung och naiv. Jag bodde där i ett och ett halvt år, tills jag inte längre stod ut med arabernas och afrikanernas trakasserier. (Jag var ”för blond” och ”för fjollig” för att få bo där.)

    Uppdatering: i Hjulsta låg tvättstugan på torget, intill tunnelbanestationen. Jag tvättade inte på ett och ett halvt år, eftersom jag inte vågade gå dit. Det satt en massa unga män på bänkarna på torget och de gastade och skrek och var hotfulla. Jag vågade ju inte ens åka tunnelbana till slut! Jag tog en enorm omväg med buss och pendeltåg när jag skulle till jobbet. Sinnessjukt!

    – Genom hyresvärden fick jag en ny bostad: i Vällingby. En minimal etta, men oj, vad jag var lycklig över att få slippa huliganerna i Hjulsta! Bodde där, på Duvedsvägen, i många år. Sju tror jag.

    – Sedan fick jag drömlägenheten i Hammarbyhöjden i södra Stockholm. Jag grät (jag gråter ofta och lätt eftersom jag är en känslosam man) när jag fick den! En ganska stor etta med ett rejält kök. Jag bodde där i tio år och nånstans halvvägs in så förvandlades den till bostadsrätt och jag köpte den och renoverade den (tack för hjälpen, underbara vänner! Jag mest ”designade” och ni ”gjorde jobbet”). Jag kan ännu minnas de fantastiska vitmålade robusta stenväggarna (som hittades under lager efter lager av fula tapeter från 1948 och framåt), samt det fantastiska tokröda kaklet i köket. Bra renoverat, grabbar!

    – Efter skilsmässa och diverse drama bestämde jag mig för att flytta till Finland. Första anhalten: den lilla ”staden” Högfors, eftersom jag har familj där. Det kändes tryggt, men jag hade inte tänkt att stanna där särskilt länge. I elva månader bodde jag i ett radhus och det var väldigt trevligt! Men jag ville som sagt vidare till…

    – …Helsingfors. Bosatte mig i en etta på Väverivägen. Ganska stor och helt och hållet ”open concept”. Men väldigt mörk och med små fönster.

    – Därefter blev jag sambo i grannhuset, med min dåvarande kärlek, och jag var så lycklig över att äntligen få bo i en trerummare!

    – Sedan gick det som det gick och vi gick skilda vägar. Och nu bor jag i en tvåa. Fortfarande på Väverivägen, Helsingfors. Enormt högt i tak och helt nybyggt i en gammal fabrikslokal. Just därför är väggarna robusta och det är helt tyst. Jag hör inga ljud från grannar eller utifrån.

    En väldigt härlig bostad!

    Post Tagged with

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *