• Idag ska vi tala om den ”omvända rasismen”

    Med anledning av: Trakasserier tvingar familj att fly, ska vi idag tala om den ”omvända rasismen”.
    Jag har länge tänkt skriva något om det och nu är det äntligen dags.
    Jag har nämligen själv råkat ut för detta.
    Det var cirka femton år sedan då jag bodde i en så kallad invandrartät förort. I min allra första lägenhet. Vännerna tyckte jag var tossig som efter att ha bott i andrahand i innerstan och ”trevliga närförorter” i flera år, bestämde mig för att tacka ja till förstahandsbostaden i den invandrartäta förorten.
    Själv hade jag alltid varit väldigt ”invandrarvänlig” och jag hade alltid hållit den antirasistiska, toleranta fanan hårt i min naiva näve.

    Det gick så klart åt helvete.

    Redan från start blev jag trakasserad.
    Jag var blond och ‘fjollig’ och fick dag ut och dag in höra att jag ”inte hörde hemma där”.
    Jag överdriver inte när jag säger att jag i stort sett varenda dag blev trakasserad. Minst varannan. Jag lovar.

    Jag bodde i denna förfärliga förort i ett och ett halv år och jag tvättade en enda gång under denna långa tid. Tvättstugan låg nämligen bredvid tunnelbanan och jag vågade inte passera huliganerna (medborgarna) som hängde på torget vid tunnelbanan.
    (Jag köpte hela tiden nya kläder…)

    Mitt värsta tunnelbaneminne förresten: en lördagsförmiddag satt jag där i godan ro och en invandrarunge frågade mig om jag var ”bög” och sedan spottade han på mig – medan den beslöjade modern bara satt där. Hon reagerade inte överhuvudtaget.

    Där och då slutade jag åka tunnelbana. Jag tog istället bussen som efter en lång omväg tog mig till pendeltåget som i sin tur tog mig till city och min arbetsplats.

    Situationen var så klart ohållbar så jag skrev ett brev till dåvarande hyresvärden och bad honom hjälpa mig att ta mig ifrån denna vidriga livssituation.
    Han lät mig glida in i den interna bostadskön och bara någon månad senare bodde jag i en trevligare förort – där jag inte var den enda ‘fjolliga’ blonda människan.

    Denna hemska tid förändrade för alltid min syn på samhället.
    Därav min förhållandevis ”hårda” inställning: det får vara slutlallat och slutgullat och den enda lösningen stavas: INTEGRATION.

    Slut.


    Post Tagged with ,
Comments are closed.