4 år sedan jag lämnade Sverige

Idag för fyra år sedan klev jag likt en båtflykting av båten och på darriga Bambi-ben satte jag fot på mina förfäders mark. Deras upptrampade stig låg framför mig och jag påbörjade min upptäcktsfärd genom detta nygamla hemland. Det doftade friskt. Människorna såg ut som jag och de hade rätt mycket samma sunda värderingar som jag själv. De talade två språk som är mina egna. Vi förstod varandras svarta humor.

Bakom mig låg mitt födelseland i ruiner. 
Plötsligt kände jag mig inte längre hemma där. 
Min vardag fylldes av fenomen som var mig främmande: balkongflickor. Bilbränder. Plågad blåljuspersonal. Terrordåd. Insvepta stackars barn. Förtryckta kvinnor med sönderskurna könsorgan. Män i pyjamas som på ett främmande aggressivt språk predikade att de ville – och skulle – döda mig. En skola som är som ett dagis för kränkta jättebebisar. En kollapsande vård där patienterna flygs till grannlandet för enkel omplåstring. Barnafödande i bilar. Lögnaktig media som inte granskar makten utan granskar, förföljer och hänger ut enkla medborgare med ”fel” åsikter. Ett politiskt sandlådesystem där väljarna öppet föraktas. Ett folk som förnekar sin egen existens och särart (förtjänar detta folk som inte ens existerar ett eget land?). 
Stadsdelar där andra lagar och regler råder. Nyanlända svettiga håriga stora karlar som plötsligt är ”barn” och går i samma skolklasser som riktiga barn. Våldtäkter på löpande band. Barn. Kvinnor. Män. Gamlingar. Djur. Allihop våldtas de. Barn rånas. Vilda Västern med vinande kulor från alla håll. Alla hinner inte ducka. De stackars pensionärerna som sover på bussar och på tåg och äter ur soporna. Hur kunde ni svika dem?

Så på dagen för fyra år sedan lämnade jag Det Humanitära Dårhuset bakom mig och det är det bästa jag någonsin har gjort. Tyvärr. Jag gråter en skvätt varje dag och jag tror tyvärr att det är för sent, men jag ber för Sverige. Jag hoppas så att det svenska folket (om det trots allt visar sig existera) reser sig och börjar städa upp.

Tills dess, hejsan svejsan. Passa på att ta er över gränsen innan en mur håller er ute/inne.

Gilla, dela, följ gärna!

En turkiska tycker till

Träffade nyss en turkiska som berättade om läget i det tidigare rätt så sekulära och demokratiska Turkiet. Att de måste flytta från turistorten där de lever och arbetar, då turisterna har slutat komma (”bara några ryssar kvar här och där”) och att det känns oroligt överlag i landet. Alla är ”rädda” och ”alla bara väntar på vad som ska hända härnäst” och till och med att ”alla ser så deprimerade ut numera”.
Detta har så klart att göra med att Turkiet islamiseras i ett rasande tempo och att den demokrati som fanns skrotas.

Just sayin’. Skjut inte mig för att jag citerar.

(Turkiskan var egentligen finska som i många herrans år har bott i Turkiet och numera till och med har turkiskt medborgarskap, så – åtminstone enligt svenska mått mätt – är hon ju lika mycket turk som alla andra turkar och inte det minsta finsk. Även om hon själv så klart presenterade sig som ”en finska som bor i Turkiet”. Så som varje normalbegåvad människa skulle göra. (Så dock ej i Sverige som ju inga svenskar har, men där alla ändå är svenskar på nåt märkligt vis.) Men ändå.)

Läs också: Queers och islamkritiker har något gemensamt

Gilla, dela, följ gärna!

Tankar i natten

Sitter här och försöker förstå.

Det är så mycket jag inte förstår. 
Det sägs att universum växer och blir större, men hur kan någonting som är oändligt* bli ännu mer oändligt?
Det är bland annat såna här funderingar som ligger bakom mina eviga sömnproblem.

*Hur nu någon kan veta det.

Nu kollar jag på nästa dokumentär (om rymden) och de säger att det oändliga universum uppstod för så och så många miljarders miljarder år sedan av ingenting i ingenting. Och av ingenting uppstod i detta nyfödda universum en massa gaser och energier och annat hokuspokus som huxflux skapade en massa planeter och avancerade system och märkliga svarta hål. Och till och med några megajättestora svarta hål, för säkerhets skull. Vad dessa märkliga hål nu är. 
Det finns tydligen fler stjärnor än ”sandkorn på alla stränder på jorden”. Hur någon nu vet det. Och varifrån kom då dessa sandkorn som även de uppstod av ingenting i ingenting?

Vidare uppstod liv (av vad?) som av en slump och utan någon som helst anledning (det bara hände liksom) och alla små detaljer på varendra varelses kropp bara blev till. Bara en sån sak som det avancerade ögat (och dess fantastiska fladdrande och fiffiga ögonfransar) bara uppkom som av en slump, av ingenting i detta som var ingenting. Och känslor bara blev till på samma sätt. Kärleken – den stora drivkraften – bara *poff* hände.

Och du tycker att jag är bäng för att jag istället väljer att tro på en Skapare som i sin tidlösa tillvaro skapade allt och oss alla och blåste liv i allt levande och gav oss våra väl utvalda själar. Kropparna våra är nya och till oss utlånade men själarna är våra verkliga VI och har alltid funnits i Skaparens tidlösa tillvaro. Det är därför vi ibland känner oss så gamla fastän vi är så unga och friska.

blake & kim
Ja du, mitt barn. Vad svarar jag på det?

Jag måste inte veta eller förstå allt. Det är Skaparens uppgift. Jag är bara satt här på planeten för att liva upp stämningen lite. 🥳
Resten lägger jag i Skaparens trygga hand.

Vi säger så. 
Shabbat Shalom. ✡️

Gilla, dela, följ gärna!

Cykelsäsongen kom igång till slut

Äntligen nyCYKLAD till terapin. Jistanes vilken pärs det har varit, då jag i förrgår köpte in- och ytterhjul (eller däck eller vad det nu heter) och försökte få dem på plats. Fick även hjälp av en robust gubbe men det blev bara pannkaka.
Men igår fick jag hjälp av min späda 28-åriga väninna. Med små händer och obefintliga muskler vevade hon runt och skruvade och hade sig och nu är bågen klar.

kåt bibliotikarie

Jag har INGA problem med att jag inte kan såna här ”manliga” saker. Jag är mycket bekväm i min egen manlighet, nämligen. Jag är så jäkla mycket man när den verkliga mandomen sätts på prov, ska ni veta!

Men nog såg det lite lustigt ut att en liten jänta fixade och trixade medan jag – en rultig gammal gubbe – satt bredvid och underhöll henne med anekdoter ur mitt innehållsrika liv.

Fri som en nyutsläppt slav trampade jag genom staden och det var så underbart!

Gilla, dela, följ gärna!

Här var det rökfritt (högläsning på finska)

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen.

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen. 😳

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen. 😳

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

View this post on Instagram

Saatana. 🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭 #perkele

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭 #huumori

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Gilla, dela, följ gärna!

Ser jag in i framtiden?

Ja ja, det varnas för ”den där appen”. Tydligen riskerar användaren att se sitt ansikte uppklistrat på någon reklampelare i Ryssland, eller nåt, men… ehm… det skrämmer mig föga.
Jag har väldigt roligt med appen i fråga och när jag testade ”den föryngrande effekten” så dök mitt ansikte ut så som det såg ut för femton år sedan (se nedan). Det är nästan skrämmande; JAG SÅG JU UT SÅ DÅ!
Betyder det att jag om ”några” år kommer att se ut som herrn till vänster? Skrämmande det också. Men jag har åtminstone håret kvar.

Unik hudkräm?
Gilla, dela, följ gärna!

Tankar under AC:n

Detta känns helt klart som mitt livs konstigaste sommar. Jag sitter här klockan halv elva på kvällen, under AC:n, och våndas i denna helveteshetta och funderar på sommaren som är.

I snart fyra månader har jag väntat på att min tvångssemester ska ta slut och på måndag är jag äntligen tillbaka i gruppterapin igen. Saknar (!) såväl mina ’medpatienter’ som handledarna. Det är så skönt att inte bara jollra om sig själv (och folk faktiskt lyssnar) utan även att lyssna på, och ta del av, andras berättelser om vardagen samt allt som pågår i huvudet.

Jo, en vecka var jag ju på landet och var en återvändande stjärna på rehabiliteringen som jag lämnade den tredje december i fjol. Den veckan bara kom och gick men den gjorde mig gott. Den var bra för mitt självförtroende och för min självkänsla.

I onsdags gjorde jag den AA-grupp som jag besökt frekvent på senare tid till min så kallade hemgrupp. Gott folk där. Den här veckan har jag varit där tre gånger och det är skönt att prata av sig om ditt och datt, samt att (återigen) lyssna på andra. (Speciellt nu när terapin är på paus.) Man lär sig alltid någonting om sig själv, genom andra. Och om vad det innebär att vara människa.

Idag när jag satt på bussen bevittnade jag någonting romantiskt.
En man och en kvinna kom cyklande från varsitt håll. De sken som små solar. Möttes på en bro. Stannade och kysstes. 
Så vackert. 
De där romantiska filmerna kan bli rena rama verkligheten. 
Önskar oss alla himlastormande kärlek. Inga psykopater och inga otrogna svin.

Det skulle sitta bra med lite romantik nu. Lagom inför hösten, som förhoppningsvis snart är här.

Gilla, dela, följ gärna!

På de osmarta mobiltelefonernas tid

På de osmarta mobiltelefonernas tid kunde man beställa ”ikoner”, d.v.s. bakgrundsbilder (som ju inte var bilder) och ringsignaler och jag arbetade ett kort tag i kundservice, dit missnöjda kunder ringde. 
Naturligtvis var det de småekivoka ”bilderna” som sålde bäst. En gång ringde en ung kis som hade fått fel ”bild”. Jag frågade vad det var han hade beställt och kisen blev blyg och mumlade till slut fram att ”det var en sån där med tuttar”.
Rart.

I kundtjänsten hette jag Emil och det var ett par damer som blev förtjusta i ”mig”. De ringde ibland bara för att småprata.

Några år tidigare, i mitten av 90-talet, arbetade jag på en sån där partyline. Ni minns kanske de festliga reklamfilmerna som rullade på MTV. Till ”min” linje ringde glada homofiler från Australien. Jag underhöll dem bäst jag kunde och kopplade ihop dem när de ville tala på tu man hand. De fick inte snacka snusk och de fick inte ens svära. Jag kallade mig Ricky. På den tiden var nämligen Rickie Lake på tapeten. 
Jag fick beundrarpost till kontoret hela vägen från Australien och ibland faxade (!) kunderna små kärleksmeddelanden och foton på sig själva. ”Jag” var mycket populär.

Efter det jobbade jag en mycket kort sväng på en lite mer vågad linje. Dit ringde heta amerikaner som ville tala med en blond ung skandinav. Jag kallade mig Louis. Haha. 
De som ringde ville dock mest bara prata om ditt och datt då de var ensamma. När bomben smällde i Oklahoma ringde folk därifrån för att prata av sig sin oro. Sedan dök moralpolisen upp och dessa telefontjänster förbjöds. 
Jag har kvar dessa beundrarbrev och tittar på dem ibland när jag känner mig ful.

Ja, sånt sysslade jag med när jag var runt 20.

välmående
Det var då det.
Gilla, dela, följ gärna!

Nu har jag varit på rehab igen

Förlåt. Jag tyckte att det var en fräsig titel på detta inlägg.
Men jo, jag har varit på rehab igen. Eller är fortfarande när detta skrivs; på ett veckolångt återbesök. Den tredje december åkte jag härifrån efter att ha fått de första verktygen till skapandet av ett bättre och fysiskt samt psykiskt mer välmående liv.

Det har var lite lite sommarkänsla här. På samma irriterande sätt som att en massa ställen håller stängt hela juli. Sparlåga så att säga. Dessutom ska verksamheten flytta i slutet av året så saker och ting mer eller mindre avvecklas i ett långsamt tempo redan nu.

Men här har vi varit, jag och Blake, hela veckan och i morgon bitti åker vi hem till Helsingfors igen.
Jag har varit på möten och i diskussionsgrupper precis som förra gången och i fredags höll jag mitt utlovade ”föredrag” då jag berättade om mig och mitt liv och om mitt sätt att se på saker och ting. Det gick bra och var roligt och jag fick applåder av bibliska mått och en handfull nyfikna frågor efteråt.
Handledarna var nöjda även de och en av dem kallade mitt ”föredrag” ”lysande” och ”inspirerande”. Kul att det var lysande och ännu roligare att det var inspirerande eftersom det är just det jag vill göra: inspirera andra. KAN JAG SÅ KAN DU.

Läs tidigare inlägg i ämnet med start här: Rehabilitering – dag 1 (incheckning)

Gilla, dela, följ gärna!

När internet kom till byn

Alla är vi barn i början. 
Jag läste i min dagbok om när jag skaffade min första dator. 
Året var 1998 och jag hade lärt känna en man som vi kan kalla Björnen. 
Björnen arbetade som AD och han visade mig hur han jobbade och det var så spännande och jag gillade ju allt sånt där då jag är en sån där ”skapande” och ”estetiskt lagd” person. 
Så Björnen tyckte att jag skulle köpa en Mac. 
En stor, tung, svart Macintosh blev det och vi ”ringde upp internet” (lyssna noga, wifi-generation!).

Jag kände mig mycket blond då jag inte visste hur jag skulle hitta alla hemsidor som jag ville besöka. ”Hur vet jag vilken www-adress det är?”
Björnen visade mig Altavista. Därifrån fick jag söka. (Man ”googlade” inte på den tiden.)

Det var så spännande allting och jag hade sån respekt för den nya tekniken, som jag var en smula rädd för. (Obs. Jag var ingen farbror på den tiden, utan blott 23 jordsnurr!)

Och så när jag sedan satt inne på nån site och läste så ringde nån på min hemtelefon och internet kopplades ifrån och det var alltid lika frustrerande. (På den tiden ringde min telefon hela tiden eftersom jag var ung, pinnsmal och attraktiv och ett hett byte i Stockholms uteliv där jag tillbringade 75% av min vakna tid.)

Internet ja… Det var ju nåt mycket märkligt. 
Jag skrev att jag ”beställde en skiva _på internet_” och att jag ”fikade med någon _från internet_”. 😌 Som om internet var så att säga en enda sak. Så talar vi ju inte en dag. ”Jag beställde en skiva på CDON” eller ”jag fikade med nån från fika-akuten.com” el. dyl. säger vi ju idag.

Jag visste inte då att jag bara några år senare skulle vara utbildad webbdesigner och arbeta med hemsidor. 
Idag lever jag på det där beryktade internet. Som ju enligt vissa förståsigpåare skulle vara en fluga. Precis som ”hemdatorerna”.

Ah, det är roligt att läsa vad jag skrev för 20 år sedan.
Mycket lillgammal, men nu börjar tiden hinna i kapp och jag är ”i balans”.

Gilla, dela, följ gärna!