Så ”hård” och ”oresonlig” är jag

Eftersom jag ofta blir anklagad för att ha ”hårda” och ”oresonliga” politiska åsikter så ska jag idag ta det hela till ett personligare plan, så att det kanske är lättare att förstå varför jag tycker som jag tycker.

Hade jag (som medborgare) fått samma bidrag och hjälp av staten som min f.d. flyktinggranne så hade jag inte behövt bli hemlös för tre månader sedan.

Hade min pensionerade väninna som arbetat och slitit i hela sitt liv fått högre pension så hade hon inte behövt klippa sina cigarettfilter i två delar (”då räcker de ju dubbelt så länge”) (och innan nån drar ”hon har ju råd att röka-kortet” så vill jag inflika att a) pga sjukdom avråder hennes läkare henne att sluta röka och b) att röka är det enda nöje hon har kvar i livet och den enda motion hon får är när hon orkar ta sig ut på gården med rullatorn för att ta sig en cigg).
Hade den där flyktinggrannen inte fått sitt gymkort (!) betalt av staten så hade pensionären inte behövt klippa sina filter. Hade inte det varit mer rättvist? Hon har ju för fan betalat SKATT i hela sitt liv, men inte ens cigarettfilter (€ 1,50/100 st.) har hon råd att festa till det med.

Så kom inte med det där förbannade tugget om ”rasism” och främlingsfientlighet etc. etc. När blev du hemlös senast då du inte hade råd att betala hyran eftersom du inte lyckas landa ett jobb? Och när hade du inte råd att köpa filter?

Om det är ”rasistiskt” att anse att det egna landets medborgare ska komma först, så varsågod: kalla mig rasist och främlingsfientlig eller vad fan som helst.
Ironiskt nog har jag i hela mitt liv haft invandrarbakgrund. 
Så håll käften och försök sätta dig in i andra människors verklighet.

Slut på meddelandet.

Gilla, dela, följ gärna!

Fredagsfrågan: fördom eller fakta?

Inspirerad av alla diskussiongrupper jag deltar i under min rehabilitering slänger jag nu ut denna tanke och fråga: var går gränsen mellan fördomar och rena fakta?
Låt oss säga att du har vissa erfarenheter av en viss folkgrupp och att dessa människor till hundra procent har betett sig på samma (sviniga, i detta fall) sätt. Låt oss säga att de gånger du har blivit utsatt för sexuella övergrepp, de gånger du blivit rånad samt de gånger du har blivit bedragen så har förövaren tillhört samma folkgrupp. Är det då konstigt och – fördomsfullt – om du i framtiden är försiktig gällande människor som tillhör denna folkgrupp? Handlar det då inte mer om faktabaserad överlevnadsinstinkt?
Lägg till att fyra av dina närmsta vänner samt tre släktingar har mer eller mindre identiska erfarenheter av samma folkgrupp. Resterande närstående har inga som helst erfarenheter – alltså varken positiva eller negativa.

Tänk, baby, tänk!

Nu är så klart inte alla som tillhör folkgruppen i fråga likadana, men det finns ju så klart kulturella strukturer (och genetiska aspekter också, för den delen) så det är där min uppriktiga fråga kommer in.

Alltså: var går gränsen mellan fördomar och rena fakta?

Detta är en uppriktig, ärlig och nyfiket ställd fråga. Ej ”rasistisk” (åh, detta urvattnade ord som numera helt saknar innebörd!).

Gilla, dela, följ gärna!

Svenskt kaos

”Killen på kibbutzen” följer med stort intresse den svenska mörkningsskandalen.

”Så de offrar sina tonårsdöttrar av rädsla att bli kallade rasister?”

Han berättade också att de på TV-nyheterna igår hade klippt ihop ett inslag med Margot Wallströms samlade uttalanden om Israel under 2015.

”Vi skrattar åt henne. När det är kaos på hemmaplan så försöker man rikta blickarna åt ett annat håll och vilket land ska man välja då om man vill vara enkelspårig och populistisk? Israel så klart.”

Så är det.
Jag dejtar en smart kis som tänker som jag (eftersom jag också är en smart kis).

Gilla, dela, följ gärna!

Att inte vilja bo i en så kallad ”invandrartät förort”

För många år sedan bodde jag i en så kallad ”invandrartät förort”.
Jo, min allra första egna lägenhet låg i en sådan stockholmsförort.

Nu, nästan 20 år senare, talas det äntligen om dessa förorters Enorma Problem i media.

Jag var ung, naiv och idealistisk när jag tackade ja till bostaden, trots mina vänners varningar och oro. ”Som blond och gay kommer du inte att få det lätt att leva där”, sa de.
”Men vi lever ju för tusan i Sverige”, kvittrade en runt 20-årig Kim.

Det gick åt helvete ganska direkt.
Jag var i stort sett den enda blonda människan i området och jag blev trakasserad mer eller mindre varje dag som jag tog tunnelbanan till eller från mitt hem.

Jag fick veta att jag ”inte hörde hemma där” och att jag inte var önskvärd.

Trakasserierna eskalerade och jag vågade till slut inte längre gå över torget och ner i tunnelbanan, utan jag tog en buss till en ”svensk” förort och därifrån pendeltåg vidare in till city.

Efter 18 månader fick jag hjälp av min hyresvärd att ta mig från den ”invandrartäta förorten” till en ”svensk” dito.
Jag var mycket lycklig.

Idag skulle jag aldrig bosätta mig i en av dessa förorter och med den rådande svenska måttstocken så lär jag väl bli kallad både ”rasist”, ”fascist” och ”främlingsfientlig”. Om inte ”nazist”.

De där som jagade mig från min första egna bostad – vilket de de facto gjorde av ren rasism – de kallas naturligtvis ej rasister eller liknande modeord.
Det är ju synd om dem. De vet inte bättre. De är offer. De är eviga offer.

Man kan tydligen inte förvänta sig lika mycket av muslimer invandrare som av svenskar*.
Vilket ju i sig är uppåtväggarna rasistiskt.

*Eller sådana som ser stereotypiskt svenska ut, som undertecknad.

Gilla, dela, följ gärna!

Politik och ”lilla gubben”

Jag är ju en sådan som älskar politik.
Och jag älskar att prata politik.
Politiken påverkar oss alla och människor som ”inte är så insatta” kanske helt enkelt inte borde ha rösträtt?

En sak som jag finner en smula jobbig när det handlar om det här extremt stora och viktiga ämnet politik är att det finns människor som försöker ”uppfostra” dig så fort du inte tycker som den andra.

Det blir alldeles för lätt en liten klapp på huvudet och ”lilla gubben, du fattar inte nåt”.

Nu är jag dock en väldigt gammal man som har levt lite och överlevt ganska många val och omröstningar. Jag har dessutom omprövat mig själv och mina åsikter gång på gång på gång.
Jag vet vad jag tycker.
Eller snarare vad jag tycker idag.
Men jag tänker inte ändra mig för att någon kallar mig ”lilla gubben” och klappar mig på huvudet.

En annan sak som jag finner besynnerlig och riktigt otrevlig är stigmatiseringen som pågår i detta land. Har det alltid varit så? Före farbrors tid alltså?

En människa är inte sitt för dagen politiska parti.

Konkret exempel: om en socialdemokrat som ses som en reko och hyvens demokratisk medborgare hoppar över till sverigedemokraterna så går denna person från att vara just en reko och hyvens demokratisk medborgare till att vara något som katten släpat in. Om ens det.

På tal om SD. De kommer att öka och öka och öka och de kan inte stängas ute för all evig framtid.

Det som just nu pågår i sandlådan som kallas svensk politik är helt enkelt inte någonting demokratiskt.
Sverige är inte längre en riktig demokrati.

Det måste ju varenda demokratisk människa inse.
Oavsett vad hen lade sin röst på på valdagen.

Gilla, dela, följ gärna!

Villkorslöst

Tänk att så många vill göra som islänningarna att villkorslöst erkänna Palestina som stat.
Jag tar mig för pannan.
Helt villkorslöst ska Palestina erkännas – en stat som inte erkänner en annan stat.
Om Palestina ska erkännas som stat är väl ändå det minsta man kan begära att palestinierna erkänner den judiska staten Israel.

Men nej.
Helt villkorslöst går land efter land och gör detta vansinniga.

Precis på samma sätt som vi villkorslöst kastar pengar åt palestinierna.
”Bygg upp en välfungerande stat och sluta skjuta raketer mot Israel”, skulle man exempelvis kunna säga, ”så öppnar vi våra plånböcker”.

Världen är galen.

Å andra sidan – visst, erkänn Palestina som stat och låt sedan denna stat ansvara för allt elände dess medborgare ställer till med. Dagens tre raketer exempelvis (men dem vet ni ju ingenting om eftersom den hjärntvättande svenska pressen kniper som tusan).

Gilla, dela, följ gärna!

Inte en spänn till ”Public service”

”Sveriges Radio tycker ju att det är värre att jämföra folk med kattdjur än med Hitler.”

Sveriges Radio särbehandlar sina anställda

Men vad är detta, public service och Granskningsnämnden?

Varenda människa i det här landet, oavsett åsikter och politisk tillhörighet, måste ju se att detta är ett PROBLEM! Att det är ABSURT.

Gilla, dela, följ gärna!