Mellotrauma

Häromdagen kom jag på att Melodifestivalen börjar på lördag. Redan. Hur kunde jag missa det? Sa just, när min vän P frågade när första deltävlingen äger rum; “Jaaa.. om en månad ungefär”.
Å, så värdelöst av mig. Skäms.
Nu ska jag bjuda på mitt värsta mellominne (jag var schlagerfjolla innan jag var fjolla ens).
Kvällen då Martin Stenmarck så skandalöst vann med sin totalt värdelösa låt var en av de värsta kvällarna i mitt liv.
Jag var relativt nyinflyttad i min nuvarande lägenhet och alla mina melloälskande vänner var upptagna. Jag hade sedan länge bestämt att aldrig göra om misstaget att se på mello med någon “måttligt” intresserad eftersom jag bara blir förbannad på onödigt prat (eller som när jag och ett nuvarande ex (surprise) skulle se finalen något år och jag hade fixat och trixat i hemmet för att det skulle bli en underbar kväll och han just innan programmet började lät mig få veta att han minsann skulle sätta sig vid datorn. Med kommentaren “jag hör ju!” Fatta!). Tillbaka till 2005. En hunk jag suckat efter i tio år – totalt out of my league – hade börjat uppvakta mig och jag skulle träffa honom den här kvällen. Det slutade dock i katastrof. Min mobil hängde sig så jag inte kom åt några nummer (och fick således inte tag i en enda människa). Jag blev så upprörd när Stenmarck vann att jag hällde i mig sprit. Jag blev så omoget askalas att jag inte kommer ihåg exakt vad som hände. Hade lagt fram SL-kort, leg + kontanter för att bara kunna svepa med mig när jag gick. Dagen efter låg de kvar, orörda. Däremot hittade jag en SL-biljett i fickan, så någonstans hade jag varit. När jag kom hem från var jag nu varit någonstans gick jag till fel hus (var som sagt ganska nyinflyttad) – detta minns jag tydligt – och satte nyckeln i låset till lägenheten som är “min” lägenhet fast i huset bredvid. Jag stod där och försökte ta mig in utan att lyckas. Till slut ringde jag på! Mitt i natten. Som tur var öppnade ingen. Jag höll på att börja gråta. I min alkoholdimma trodde jag på allvar att någon tagit min älskade lägenhet ifrån mig. Till slut insåg jag att namnet på dörren inte var mitt och gick därifrån. Hittade hem till slut.
Vad har jag lärt mig av detta? Låt ingen mespropp som Stenis vinna Melodifestivalen. Orkar inte med fler traumor.

Gilla, dela, följ gärna!

1984

Igår kväll visade SVT 1984 års Melodifestival och jag missade halva programmet. Hur kunde jag!? Jag som ville se Schack och Matt med Rosa Körberg! Av det jag såg kan jag konstatera att jag hade helt korrekta minnesbilder av denna festival som jag inte sett sedan just då – 1984. Vi hade ingen video på den tiden men jag minns kvällen mycket tydligt. Jag var nio. Sankta Cecilia (Göran Folkestad och Lotta Pedersen) var ju värsta poppärlan liksom Kall Som Is med Karin & Anders Glenmark men favoriten var Livet Är Som Ett Träd med Vicki Benckert. Å, vad den har spelats i det Kimska hemmet under åren.
Diggi-Loo Diggi-Ley är för övrigt en av de svenska vinnare jag ogillar mest. De två absolut sämsta fick jag äran (?) att se på Pride i år; Blonds Bara Hon Älskar Mig och Arvingarnas Eloise.
Nästa gång de visar MF i Minnenas Television lär vi få se tävlingen 1991 då Carola vann (det lär ju gå en röd tråd genom programmen – Sverige vinner ESC). Jag skulle dock ge mycket för att få se 1986 års tävling. De härliga videorna och min all time favourite; Karin Risbergs Stopp Stopp Stanna.

Gilla, dela, följ gärna!

10 mars

Jag lider av allvarlig schlagerfeber. Säga vad man vill om Carola men det är uppfriskande med en riktig popstar. Som vågar vara en riktig popstar. Jag är så fruktansvärt nyfiken på hennes låt att jag inte vet hur jag ska kunna sova i natt. Så illa är det.
Tänk att Anna Book skulle bli så där het igen. Efter alla dessa år. Finns det någon fjantigare än Paolo Roberto. Skulle väl vara Anna Maria Corazza Bildt i så fall.
R är så fin. Han hör direkt på min röst om jag är det minsta nedstämd. Då ringer han en gång i timmen för att “kolla läget”. Rart.
Jag trodde att Carola hade gjort det igen men när jag hörde intervjun i sin helhet var det ju inte så farligt. Mer som att; “jag vill jättegärna prata med dig om det här men det är inget man drar över på en kafferast och just nu är det jättemånga som vill prata med mig”.
Men det vore verkligen underbart om Carola kunde vakna upp ur sin koma och lära sig att tänka själv.
Väldigt skönt att inte jobba häcken av sig. Lediga dagar är guld värda. Hade en hemskt konstig dröm som fick mig att tänka på att jag gått in i fas 4. Första fasen är barndomen, andra är tonåren tredje är de vilda åren mellan 20 och 30 och nu då? Jag vet inte vad fjärde fasen heter men jag ska nog komma på det snart.

Gilla, dela, följ gärna!