UMK & MELODIFESTIVALEN 2020

Jag hade en väldigt hektisk lördagskväll då svenska finalen och finska uttagningen till Eurovision sändes samtidigt.

Så här skrev jag på FB innan sändningarna drog igång:

En lång kväll väntar med final i såväl Finland som Sverige (båda sänds på Yle 1 med start klockan 21).

I UMK tävlar de sex bitar som vi fick presenterade för oss för ett tag sedan och min prispall ser ut som följer.

Erika Vikman

1. ERIKA VIKMAN ”CICCIOLINA”
Underbar finsk schlagerpop med en text om den italienska porrpolitikerlegendaren.
2. SANSA ”LOVER VIEW”
Suggestiv och drömsk klubblåt.
3. TIKA ”I LET MY HEART BREAK”
Powerballad som känns eurovision. Refrängen saknar dock något och sången är på gränsen till för gapig.

I MELODIFESTIVALEN tävlar tolv stackare med B- eller C-låtar. Jag har gnällt om den låga kvaliteten i årets melfest tidigare och har inte ändrat mig. I mitt iTunes-bibliotek har INGEN låt ur årets upplaga fått en full femma i betyg. Detta har inte hänt tidigare i festivalens historia!
Min prispall:

1. DOTTER ”BULLETPROOF”
”Modernt” och lite ”kyligt” på ett ”coolt” vis.
2. ANNA BERGENDAHL ”KINGDOM COME”
Bra låt och bra vokalist men det stör mig att Bergendahls låt förra året, ”Ashes To Ashes”, var bättre.
3. HANNA FERM ”BRAVE”
Hade höga förhoppningar pga alla skriverier och hyllningar och jag blev lite besviken. Ferm känns ”öststat” och det vore kul att se hur det funkar i ESC. Dock för gapig refräng i plågsamt hög tonart.

Sen måste jag säga nåt fult också. Alltså vilka fruktansvärda skitlåtar från MOHOMBI, MARIETTE (vad f*n Mariette!?), den där ANIS samt MENDEZ (så 2001 med latinovibbar och -rap). Och CRONE var bättre för Estland i ESC 2019. BENGTSSON är alltid tillrättalagd och astrist. Harmlös liksom. Usch.

Jaja. Ha en bra vis-kväll!

Och hur gick det sedan? Inte så bra. Jag satt och kollade på både UMK och MF samtidigt – UMK på teve och MF på datorn. Det blev hektiskt och svettigt. Och mina favoriter kom ju tvåa i såväl Sverige som i Finland. Så synd, så synd.
När UMK-sändningen var slut växlade YLE över till Melodifestivalen och mitt i omröstningen – alltså när det var som mest spännande och tittarrösterna lästes upp – såg rutan plötsligt ut så här:

OACCEPTABELT!

Tursamt nog hade jag fortfarande igång sändningen på svtplay.

Jaja. The Mamas beiga Move vann i Sverige och Aksel Kankaanrantas bakgrundsbrus till låt, Looking Back, vann i Finland. Synd.

När Melodifestivalen var icke-PK

Fredrik Belfrage. Skärmdump: YouTube.

Jag har kollat på Melodifestivalen 1987 och det var en upplevelse.
Redan innan första låten spelats hade programledaren Fredrik Belfrage hunnit använda uttrycket ”tio små negerpojkar”.

Han fortsatte med sin inte så värst politiskt korrekta 80-talsstil då han sa att jurygrupperna ”består av människor av alla kön som finns”, vilket var ett skojfriskt sätt att säga att ”det finns ju bara två kön, höh-höh” (vilket han så klart hade rätt i).
Jurygrupperna tillhörde kvällens ”överklass”, fick vi veta, eftersom de satt ”längst fram vid egna bord”.
Belfrage presenterade en duo med: ”nu kommer en hon och en han”. Otänkbart att köna (ett ord som inte var uppfunnet då) någon på detta sätt numera.

En ful karl sjöng en hemsk låt med titeln ”Flyktingen”. Den handlade om en stackars _man_ (så klart, redan då!) som varit tvungen att lämna sin familj och fly. Sångaren sjöng att ”det finns hopp” och att flyktingen skulle få ”vänta på svar i fyra-fem månader” (bara!). I vers två fick vi veta att flyktingen ej fått stanna eftersom ”det finns för många som han”.

Belfrage fäste vikt vid den mörkhyade Cyndee Peters ursprung och om det faktum att hon kom till Sverige för att stanna i några månader men att hon efter 16 år fortfarande ”tack och lov är kvar”. Han skojade vidare efter att Peters gått vidare till andra omgången. Belfrage sa sig gilla kvällens ”internationella fläkt” och lade för säkerhets skull till: ”om ni förstår vad jag menar”, innan han presenterade finskan Arja Saijonmaa som finalist. Ah, multikulti!

Den blott 37-årige Belfrage kallade sig själv ”gubbe med gelé i håret” och frågade en 9-årig tös om hennes åsikt om såna gubbar. Åldersrasism på hög nivå.

Sedan var det kul att se att artisterna satt på pinnstolar och väntade på juryns röster. Juryn (som drack apelsinjuice – förmodligen sånt där koncentrat som man blandar med fyra delar vatten) bestod för övrigt av 63 personer mellan 15 och (bara!) 60 år och när de sattes i arbete sade Belfrage: ”rösta rätt”, men han menade nog ”rösta rött”.

1987 var för övrigt ett bra MF-år. Lotta Engbergs ”Fyra Bugg och en Coca Cola” vann men tvåan – Arja Saijonmaas ”Högt över havet” – borde ha gått segrande ur striden som den paranta finskan förlorade med en ynka poäng. Sound of Musics ”Alexandra” och Lena Philipssons ”Dansa i neon” var två andra höjdpunkter.

Festivalfin

Gör mig festivalfin. Ja, schlagerfjollans intresse vaknade lite när jag hörde att Dana ska vara pausfågel. Ja, International alltså. Oj, vad hon ska påfågla sig. Hon är så elegant. Jag har letat efter henne i Tel Aviv. I timmar har jag vandrat fram och tillbaka längs hennes hemgata Bograshov Street, som en riktig stalker. Men förgäves.

Håller på den kolombianske samehunken men vaknade med ”Hold you” i huvudet denna morgon. Alltså duetten med fröken Ferm och Mowgli, eller vad han heter. Låten är dock lite för sockersöt även för mig. Då måste den vara VÄLDIGT sliskig, eftersom jag är den mest romantiske mannen på denna planet.

Lundvikarens favoritskap förstår jag mig inte på. Gillar gospel, men… Nääh.

Bergendahlskans comeback diggar jag mer och mer.

Och så gillar jag Wiktoria. Synd bara att hon alltid är så ful i håret. Och hennes make-up gör att hon ser… torr ut. På nåt vis. Konstigt med tanke på att hon ju de facto är blöt under framträdandet.

Men samehunkens parningsjojk går jag igång på. Ligger gärna naken på ett renskinn i hans kåta. En brasa, fallande snö och vinden som pinar oss. Hans fasta grepp om min utsvultna, trånande kropp. Ah. Ja.
Nu vandrar fantasin iväg.

Livet som 40+.


Schlagerfjollan tar ton: Melodifestivalen 2019 – finalen

I morgon är det dags för final och årets upplaga av Melodifestivalen har inte varit den bästa. Snarare ett riktigt mellanår och just dessa mellanår börjar dyka upp så ofta numera att intresset hos denna schlagerfjolla har minskat rejält.

Hela upplägget inklusive låtarna ekar av slätstrukenhet, toalettnödighet, pk-hysteri, talangjakt för barn under 15 samt ’roliga timmen’.
Helt enkelt… tröttsamt.
OCH DET HETER INTE ”MELLO”!
Utspårningen inleddes när folk och fä började säga ”mello”. Usch!

Läs mer: Schlagerfjollans död

Här är i alla fall min finallista.

  1. Jon Henrik Fjällgren ”Norrsken”
  2. Anna Bergendahl ”Ashes to ashes”
  3. Wiktoria ”Not with me”
  4. Arvingarna ”I do”
  5. Hanna Ferm & LIAMOO ”Hold you”
  6. Nano ”Chasing rivers”
  7. Mohombi ”Hello”
  8. Lina Hedlund ”Victorious”
  9. Lisa Ajax ”Torn”
  10. John Lundvik ”Too late for love”
  11. Bishara ”On my own”
  12. Malou Prytz ”I do me”

Min favoritlåt i hela tävlingen: Ann-Louise Hansons ”Kärleken finns kvar”.

Schlagerfjollan tar ton: ”Det var bättre förr.”

Schlagerfjollans död

Sätt er ner så ska ni få höra nåt ni inte trodde att ni skulle få höra från schlagerfjollans trut.
Jag har tappat intresset. 
Det har gått mig förbi att MF börjar i afton.
Anledningarna är nog många. MF började haverera när tävlingen började kallas ”Mello” (fy fan) och allt skulle bli så mjäkigt och nåt som tilltalar alla. Och så de där patetiska förbannade ballongerna som publiken måste vifta med.
Och så musiken… Rap-crap och annat skräp. Borta är de tydliga refrängerna och de spirituellt upplyftande tonartshöjningarna.
För att inte tala om den så tvångsmässigt politiskt korrekta inramningen av programmet. *gäsp*

Och i år – då Eurovision äger rum i Israel – så kommer svenskens ohälsosamma och mycket vulgära Israelbesatthet in i bilden. Redan innan tävlingen har dragit igång så har hjärntvättade svenskar synts paradera med skyltar med budskap som ”nej till apartheid”. 

En gång för alla: det existerar ingen apartheid i Israel. Bara SLUTA!
Tänk att min kille som i sitt hemland blev uppfostrad till att hata judar och Israel har kommit på andra tankar då han har ”utbildat” sig, men för svensken är detta helt jävla omöjligt. Men så har h*n ju en antisemitisk regering och lögnaktiga, lismande, Israelhatande journalister i stora lass. Värre än i islamistiska helveteshålan Irak alltså…
Så lycka till!
Framtiden ser ljus ut.