29 år sedan ”Rhythm of Love”

Idag är det på dagen 29 år sedan Kylie Minogues tredje LP Rhythm of Love släpptes. Jag var femton och jag minns var och när jag köpte kassetten. På den tiden satt kassetterna fast i en typ av ställning, så att de ej gick att stjäla. Man fick snällt be personalen om hjälp; de kom med nycklar och plockade fram kassetten man pekade på.
Vilka tider.
Idag klickar ni glin hem all musik på nätet. Olagligt och ohederligt och inte måste ni gå till någon fysisk butik heller. Ni har gått miste om så mycket!

ritmo de amor kylie minogue

På den gamla goda tiden innehåll albumen inte 15-20 låtar som de gör idag, utan det var mellan 10 och 12 väl utvalda och välproducerade bitar på varje LP eller kassett. (När CD:n kom fanns där ett eller två bonusspår i form av nån ’extended remix’ eller liknande.)

När det kommer till Rhythm of Love så har jag i min samling även LP:n från Argentina, där allting står på spanska. Titeln är således Ritmo de Amor och bland låtarna hittar vi bl.a. Mejor el diablo que tu conoces, Retroceda a tiempo samt Que tengo que hacer.
Fantastiskt!

  1. Better The Devil You Know 5/5
    Detta är så fantastiskt mycket Stock Aitken Waterman. Det var tack vare deras popproduktioner som jag blev ett Kyliefan till att börja med.
    När åttiotalet nu hade blivit nittiotal så producerade trion lite ”modernare”, klubbigare låtar och eftersom Kylie var deras största stjärna så fick hon de bästa låtarna. Håller än idag. Ett riktigt Kylie Anthem.
  2. Step Back In Time 5/5
    Den sjuttiotalsdoftande videon alltså! Även denna dänga håller än idag, men den var inte min storfavorit när den kom…
  3. What Do I Have To Do 5/5
    …Det var det nämligen detta popmästerverk som var! Klubbigare än den förra och även till denna singel fick vi en urtjusig musikvideo.
  4. Secrets 3/5
    Efter tre feta singlar på raken var det dags att trycka in några så kallade ”fillers”. Man hörde redan på en tiden när dessa utfyllnadsspår dök upp; man visste att det var andraklassens låtar som aldrig skulle släppas som singlar eller spelas på radio. Jag har dock alltid gillat dessa lite ”udda” bitar.
  5. Always Find The Time 4/5
    Samma som ovan, men denna fina låt hade eventuellt kunnat släppas som singel. Bra melodi men kanske en smula lökig produktion.
  6. The World Still Turns 4/5
    Hjärta och smärta i denna ballad. Åh, det var så fint när sista låten på kassettens SIDA A nästan alltid var en ballad.
    En så simpel låt. Simpelt är bra och underskattat.
  7. Shocked 4/5
    Denna ”tuffa” jättehit var aldrig min favorit. Speciellt inte singelversionen där den där jobbiga rapparen dyker upp. Jag har alltid hatat och kommer alltid att hata rap.
  8. One Boy Girl 3/5
    Här blev det lite ”modernt” och amerikanskt och en sån där jobbig rapperska dök upp. Tyvärr.
  9. Things Can Only Get Better 5/5
    Något av en fanfavorit. Jag har alltid älskat denna upplyftande pärla.
  10. Count The Days 4/5
    Sockersött men ändå ”tufft” på nåt sätt.
  11. Rhythm of Love 5/5
    En perfekt avslutning på detta fina album. Titellåten är lite mer melankolisk och introvert än LP:ns feta singelhittar.
gilla och dela:

Musiken i oktober

Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).
Detta lyssnade jag på under den gångna månaden.

ARTISTER

  1. Björk
  2. Lady Gaga
  3. Sugababes
  4. Cher
  5. Madonna
  6. Netta
  7. Kikka
  8. Mutya Keisha Siobhan
  9. Atomic Kitten
  10. Robbie Williams

LÅTAR

  1. Netta ”Bassa Sababa”
  2. Netta ”Toy (Sagi Kariv Remix)”
  3. Zena ”Like It (Eurovision 2019 – Belarus)”
  4. Tess ”Viva L’Amor”
  5. Titiyo ”Lovin’ Out of Nothing”
  6. Björk ”The Modern Things”
  7. Yohanna ”Is It True?”
  8. Yohanna ”Is It True? (Instrumental)”
  9. Atomic Kitten ”If You Come To Me”
  10. Björk ”Arisen My Senses”
gilla och dela:

Sugababes. Brudar som bråkar.

Ingenting får igång mig på samma sätt som en riktigt bra poplåt och jag har alltid föredragit kvinnliga vokalister. Synd bara att brudar alltid bråkar.

En av mina favoritpopgrupper någonsin är brittiska Sugababes men jag blir ack så trötter på att brudar konstant ska stöka och någon ska sparkas och en annan bli sur och sticka. Konstant bitchande. Det omtalade ’systerskapet’ är dessvärre allt som oftast bara tomt snack.

One Touch

Kolla nu bara på Sugababes som började med tre pigga töser vid namn Siobhán Donaghy, Mutya Buena och Keisha Buchanan. Efter första kreddiga albumet One Touch hoppade Siobhán av. Långt senare talades det om att hon var ”kliniskt deprimerad” på grund av ”bråk med tjejerna”.

In kom ersättaren Heidi Range, vars perfekta popröst jag verkligen älskar.

Angels With Dirty Faces

Andra albumet Angels With Dirty Faces tog ett par steg mot ett mer poppigt håll och det var då jag upptäckte trion, poppare som jag är. Sån där ”kreddig” musik som de sysslade med på debutalbumet är ingenting för mig. Jag är allt annat än kreddigt lagd. (Idag uppskattar jag dock hitten Overload.)
På uppföljaren hittar vi bland annat ljuvligt coola Round Round och fina balladen Stronger.

Three

Album nummer tre, Three, bjöd på ännu lite poppigare bitar och samtliga tre töser var kvar i gruppen. På Three finns eleganta übercoola Hole In The Head samt balladerna Too Lost In You och Caught In A Moment. Här finns också en av mina absoluta favoriter: den vemodiga Conversation’s Over.

Taller In More Ways, version 1

Dags för fjärde plattan Taller In More Ways som innehåller popkaramellerna Push The Button och Red Dress. Albumet gavs ut två gånger eftersom Mutya chockerande nog hoppade av och låtarna spelades in på nytt med nykomlingen Amelle Berrabah. Henne litade jag inte riktigt på eftersom hon kändes en smula som Leila K; alltså en hårt hållen marockansk tösabit som bestämt sig för att leva rövare som popstjärna.

Taller In More Ways, version 2 med utbytt flicka

Amelle sjöng dock – som alla andra Suga-flickor – fantastiskt fint och på femte albumet Change fick Sugababes en jättehit med den perfekta popdängan About You Now. Här finns också suveräna Never Gonna Dance Again, nostalgiska Back When samt dansanta My Love Is Pink.

Change

På sjätte albumet Catfights and Spotlights var chockerande nog uppställningen fortfarande oförändrad men jag undrar hur accepterad stökan Amelle egentligen var. Musiken blev för övrigt lite mindre poppig här, vilket var synd. Singeln Girls är dock rivig och Side Chick är svalt och svängigt cool.

Catfigths [NO SHIT!] and Spotlights

Nu kommer vi fram till det senaste (sista?) albumet Sweet 7, som släpptes för hela tio år sedan. Här fick Keisha sparken (av vem?) och därmed försvann gruppens enda originalmedlem. Keisha, som med sin fantastiska röst och med sina låtskrivartalanger, varit en minst sagt betydelsefull del av Sugababes var nu puts väck. In kom istället Jade Ewen (”känd” för att samma år, 2009, ha sjungit den såsiga balladen It’s My Time i Eurovision Song Contest).

Sweet 7

Trots att jag inte gillar uppställningen på Sweet 7 så finns här några riktigt härliga låtar: Wear My Kiss och Thank You For The Heartbreak exempelvis. Musiken blev lite mer generisk och trots att jag diggar just sån musik så saknades det där sugabejbiga.

Här någonstans fick slutligen stökan Amelle sparken.

I och med alla dessa byten av medlemmar förlorade Sugababes sin poptastiska trovärdighet och förvandlades till en produkt där allt och alla var utbytbara. Inte bra och mycket synd på så rara talangfulla ärtor.

Hur känns det att se sitt livsverk plötsligt frontas av helt andra människor? Det måste vara mycket traumatiskt!

Men sagan är inte slut.

Flatline

De tre originalmedlemmarna Mutya, Keisha och Siobhán slog återigen sina poppiga påsar ihop och 2013 släppte de under namnet Keisha Mutya Siobhán den fantastiska låten Flatline.
Det skulle komma ett album men det har nu gått sex hela år och vi har slutat vänta.

Flowers

Men.
Huxlux dyker nu brudarna upp igen. Och nu kallar de sig återigen Sugababes. Enligt uppgift har Keisha lyckats köpa loss gruppens namn. (Enligt andra rykten var det Mutya som gjorde det.)
Just nu är (de numera halvmogna) damerna aktuella med låten Flowers, som är ett samarbete med någon som kallar sig DJ Spoony.
Jag är inte imponerad av låten men hoppas och väntar med spänning på att ett riktigt Sugababes-album ska komma.
Tycker dock att Heidi också ska få vara med. Hon är min favoritsockerbabe.

Avslutningsvis. Jag kan inte välja EN favoritlåt men nu väljer jag ändå About You Now.
Under sista refrängen, när Keisha för kung och fosterland wailar loss, skapas så fruktansvärt perfekt popmusik!

gilla och dela:

25 år sedan ”Bedtime Stories”

I dagarna för 25 år sedan släpptes Madonnas album ”Bedtime Stories”.
Redan fyra dagar före det officiella släppet, fredagen den 21 oktober, upptäckte jag till min enorma glädje att CD:n fanns till salu på Åhléns Citys skivavdelning. Jag blev överraskad och denna dag skrev jag i min dagbok:

21 oktober 1994, fredag
Var på ung-info på AF. Köpte Madonnas nya CD ”Bedtime Stories”. Vi gick till Hus1 och när vi kom hem hade vi ett stort gräl, tills jag sa att jag skulle sticka och bröt ihop, då NN kom och höll om mig och vi gick och lade oss.

Ja, min första kärlek hade just börjat stöka och böka och jag hade så väldigt ont i hjärtat. Jag tassade runt i tvårummaren i Vasastan för att behaga min herre. Jag gjorde fint och lagade middag och jag tände ljus. Allt för att vara till lags. Och när denna oktobriga fredagskväll kom – och detta glömmer jag aldrig – och min master skulle komma hem från jobbet så planerade jag mycket noga vilken ballad från ”Bedtime Stories” som skulle spelas just när han klev in i bostaden. (Jag har idag lärt mig att detta kallas att vara medberoende.)

På nämnda album fanns många finstämda lugna bitar att välja bland (Inside of Me, Forbidden Love, Love Tried To Welcome Me, Take a Bow) och jag ville inte att det skulle vara någonting på tok för deprimerande.

Mitt val av entrélåt (tror att det blev Love Tried To Welcome Me) hjälpte dock inte. Romantiken var död och förhållandet slut. (Även om han kom tillbaka till mig flera gånger, likt nästan alla som någonsin har dumpat mig!)

På albumet saknade jag en redig popdänga i stil med Express Yourself.
Don’t Stop kom ju närmast. Jag gillade inte – och gillar fortfarande inte – att detta album doftar hip hop, men jag älskar Secret. Och Sanctuary. Och Bedtime Story. Och samtliga ballader.
Fanfavoriten Human Nature har jag dock aldrig älskat.
I’d Rather Be Your Lover är rätt och slätt ganska usel. Survival är mysig men en ganska stor gäspning.

Tänk att Madonna ansågs vara en smula gammal och passé hösten 1994. Så galet. Hon hade ju det bästa framför sig. Hon hade ju för bövelen bara börjat!
Jag älskade looken; det blonda håret, de sotiga ögonen och alla smyckena. Förutom näsringen – även om jag själv hade en på den tiden. Till och med en ring i naveln! Tacky, billigt och inte det minsta classy.

Nu, 25 år senare, känner jag samma slags vackra vemod när jag traskar runt längs de oktoberhöstiga gatorna med Bedtime Stories i lurarna. Låtarna som var bra då håller än idag och I’d Rather Be Your Lover är fortfarande en skamfläck i Madonnas katalog.

gilla och dela:

27 år sedan ”Erotica”

Igår för 27 år sedan släpptes Madonnas album ”Erotica”.
27 år. Tjugosju.
Vad har hänt i mitt liv under de senaste 27 åren? En hel del; nästan allt av vikt, faktiskt.
Men var befann jag mig i livet då?

I oktober 1992 bodde jag tillfälligt i Vasa där jag studerade. Egentligen studerade jag inte så jättemycket – jag lärde snarare känna mig själv på djupet.
Jag som alltid vetat om min homoemotionella- och sexuella läggning ”levde ut” den för första gången. Det var en ganska magisk process och helt slumpartat, även om jag verkligen inte tror på slumpen.
Och just då släpptes Madonnas album som var… ehm… erotiskt. Och fantastiskt bra. Donnan stod på toppen av sin karriär kan man väl kanske säga.

Jag minns så väl hur jag köpte kassetten på Anttila för att sedan ta bussen till studentrummet i Korsnäståget och där satt jag sedan och lyssnade på ett sådant där gammaldags vis: jag läste texterna och försökte nynna med. Jag iakttog och analyserade fotografierna med stor noggrannhet. Jag läste vartenda ord i ”kassetthäftet” som på ett sedvanligt jobbigt sätt vecklades ut (det var alltid lika svårt att vika igen det efteråt). Vem hade skrivit text och musik? Vem hade producerat och var hade albumet spelats in? På den tiden, då musik inte var en slit-och-släng-vara som laddades ner gratis för att efter några lyssningar raderas och glömmas, gjorde vi just så. Ett albumsläpp var inte bara en musikalisk upplevelse. Det var en helhetsupplevelse som vi hade väntat på i månader.

Jag satt på golvet i mitt lilla rum och åt sockerbitar eftersom jag var en så fattig student (och hellre köpte en kassett än lite mat, eftersom kassetten mättade mig mer i längden) och jag förälskade mig i låtar som ”Thief of Hearts”, ”Words”, ”Rain” och ”Deeper and Deeper”.

Jag var i början av min förvandling till en så kallad ”Club Kid” och jag små-DJ:ade på en klubb. Om man nu kan kalla det DJ:a. Spelade musik helt enkelt! Musiken var min tillflyktsort och det viktigaste i mitt unga arma liv. (Vissa saker förändras bara nämnvärt med åren.)

Det klubbiga, lite råa, soundet på ”Erotica”var en smula nytt för mig, genuin poppare och synthare som jag var. Hip hop-vibbarna gillade jag inte, men hey! Det var Madonna så jag fick helt enkelt ta och vänja mig. Hennes röst lät lite nasal på detta alser och jag läste ett par decennier senare att de hade använt en ny typ av mikrofon vid inspelningen. #NördarNoterar

Den 23 oktober 1992 gav jag i min dagbok låtarna följande betyg:

EROTICA 4,5
FEVER 3
BYE BYE BABY 4
DEEPER AND DEEPER 4,5
WHERE LIFE BEGINS 5
BAD GIRL 5
WAITING 4
THIEF OF HEARTS 5
WORDS 3,5
RAIN 5
WHY’S IT SO HARD 4
IN THIS LIFE 4
SECRET GARDEN 2

Idag ser mina betyg ut som följer.

gilla och dela:

Musiken i september

Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).
I september blev det av någon anledning väldigt mycket Céline Dion; de nysläppta bitarna från kommande albumet ”Courage” är toppen! Dion bryts sedan av med lite Wizex. Så klart. How very me.
Det märks även att jag kollat en del på Vain elämää (finska Så mycket bättre).

ARTISTER

  1. Orup
  2. Céline Dion
  3. Bananarama
  4. Melanie C
  5. Geri Halliwell
  6. Antti Tuisku
  7. Madonna
  8. Saara Aalto
  9. Lauri Tähkä
  10. Sandra

LÅTAR

  1. Céline Dion ”Flying On My Own”
  2. Céline Dion ”A New Day Has Come (Radio Remix)”
  3. Céline Dion ”Courage”
  4. Céline Dion ”Imperfections”
  5. Wizex ”Dans med en främling”
  6. Céline Dion ”Lying Down”
  7. Céline Dion ”Faith”
  8. Céline Dion ”Because You Loved Me”
  9. Céline Dion ”Coulda Woulda Shoulda”
  10. Céline Dion ”I’m Alive”
gilla och dela:

När Melodifestivalen var icke-PK

Fredrik Belfrage. Skärmdump: YouTube.

Jag har kollat på Melodifestivalen 1987 och det var en upplevelse.
Redan innan första låten spelats hade programledaren Fredrik Belfrage hunnit använda uttrycket ”tio små negerpojkar”.

Han fortsatte med sin inte så värst politiskt korrekta 80-talsstil då han sa att jurygrupperna ”består av människor av alla kön som finns”, vilket var ett skojfriskt sätt att säga att ”det finns ju bara två kön, höh-höh” (vilket han så klart hade rätt i).
Jurygrupperna tillhörde kvällens ”överklass”, fick vi veta, eftersom de satt ”längst fram vid egna bord”.
Belfrage presenterade en duo med: ”nu kommer en hon och en han”. Otänkbart att köna (ett ord som inte var uppfunnet då) någon på detta sätt numera.

En ful karl sjöng en hemsk låt med titeln ”Flyktingen”. Den handlade om en stackars _man_ (så klart, redan då!) som varit tvungen att lämna sin familj och fly. Sångaren sjöng att ”det finns hopp” och att flyktingen skulle få ”vänta på svar i fyra-fem månader” (bara!). I vers två fick vi veta att flyktingen ej fått stanna eftersom ”det finns för många som han”.

Belfrage fäste vikt vid den mörkhyade Cyndee Peters ursprung och om det faktum att hon kom till Sverige för att stanna i några månader men att hon efter 16 år fortfarande ”tack och lov är kvar”. Han skojade vidare efter att Peters gått vidare till andra omgången. Belfrage sa sig gilla kvällens ”internationella fläkt” och lade för säkerhets skull till: ”om ni förstår vad jag menar”, innan han presenterade finskan Arja Saijonmaa som finalist. Ah, multikulti!

Den blott 37-årige Belfrage kallade sig själv ”gubbe med gelé i håret” och frågade en 9-årig tös om hennes åsikt om såna gubbar. Åldersrasism på hög nivå.

Sedan var det kul att se att artisterna satt på pinnstolar och väntade på juryns röster. Juryn (som drack apelsinjuice – förmodligen sånt där koncentrat som man blandar med fyra delar vatten) bestod för övrigt av 63 personer mellan 15 och (bara!) 60 år och när de sattes i arbete sade Belfrage: ”rösta rätt”, men han menade nog ”rösta rött”.

1987 var för övrigt ett bra MF-år. Lotta Engbergs ”Fyra Bugg och en Coca Cola” vann men tvåan – Arja Saijonmaas ”Högt över havet” – borde ha gått segrande ur striden som den paranta finskan förlorade med en ynka poäng. Sound of Musics ”Alexandra” och Lena Philipssons ”Dansa i neon” var två andra höjdpunkter.

gilla och dela:

Musiken i augusti

Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).
I augusti blev det av någon anledning väldigt mycket Britney.

ARTISTER

  1. Britney Spears
  2. Pet Shop Boys
  3. Madonna
  4. Céline Dion
  5. Eurythmics
  6. Pernilla Wahlgren
  7. BWO
  8. Orup
  9. Omer Adam
  10. Anna Eriksson

LÅTAR

  1. Britney Spears ”Alien”
  2. Britney Spears ”Til It’s Gone”
  3. Britney Spears ”Slumber Party”
  4. Britney Spears ”Man On The Moon”
  5. Anna Eriksson ”Odota mua”
  6. Britney Spears ”Perfume (The Dreaming Mix)”
  7. Britney Spears ”Just Like Me”
  8. Babsan ”Ge mig en spanjor”
  9. Ann-Louise Hanson ”Kärleken finns kvar”
  10. Anna Eriksson ”Mitä jää”
gilla och dela:

Musiken i juli

Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).

Här kommer de mest spelade artisterna och låtarna i juli 2019.
En redig blandning måste jag säga!
Fler underbara musiktips finns i fotoalbumet Music Man på Facebook.

ARTISTER

  1. Roxette
  2. Kikka
  3. Leila K
  4. Ted Gärdestad
  5. Laura Voutilainen
  6. Marie Fredriksson
  7. Sanna Nielsen
  8. Mauro Scocco
  9. Madonna
  10. Antti Tuisku

LÅTAR

  1. Laura Voutilainen ”Koska mä voin”
  2. Panetoz ”Efter solsken”
  3. Laura Voutilainen ”Mä en kestä”
  4. Kikka ”Parhaat puoleni”
  5. Family Four ”Härliga sommardag”
  6. Madonna ”Back That Up To The Beat”
  7. Madonna ”Extreme Occident”
  8. Madonna ”Faz Gostoso” (feat. Anitta)
  9. Madonna ”Killers Who Are Partying”
  10. Panetoz ”Håll om mig”
gilla och dela:

Kikka!

Jag har just lyssnat igenom samtliga 20 avsnitt av radiodramat Kikka – Tarina tähdestä och jag rekommenderar denna musikdokumentär, eller vad den ska kallas. Kikka har ända sedan dag 1 varit min finska favoritvokalist och äntligen börjar hon få lite, lite kredd för det hon faktiskt gjorde.

Förra gången det rådde plötslig klimathysteri och planeten var på väg att explodera om vi inte slutade använda hårspray, så släppte min finska favoritvokalist Kikka en låt som behandlade ämnet. 
Men för att toka till det hela så var denna miljömedvetna låt även en sång om kärlek och erotik.

”Återanvänd mig”, sjöng hon till sin man som kanske var på väg att lämna henne.

Vidare (fritt översatt):

”Det gör oss inte gott att byta till en ny modell, när den gamla får nytt liv i dina händer.”
”Man behöver inte spara, utan festligt slösa.”
”Återanvänd mig, så kommer vi båda till användning på nytt.”

Kikka slog igenom som Finlands Madonna år 1989 och hon är en av landets mest säljande kvinnliga artister någonsin. Hon lämnade oss 2005 då kroppen gav upp pga en kombination av utmattning, tabletter och alkohol. 
Hon är en legend, utskrattad och hånad, som nu börjar få den kredd hon förtjänar. Hennes texter och hela hennes persona var guld. Nej. PLATINA.

Jag hade äran att se Kikka live en gång. Dessvärre bara en. Året var 1993, vill jag minnas. I ett köpcenter i Lahtis. Åh, vad hon svängde med armarna! Fina, fina Kikka.

Ja, ni ser ju själva vilka fina betyg den legendariska Kikkas kultlåtar får av mig:

gilla och dela: