Eurovision Overload! (Hur är det möjligt?)

Jag trodde väl aldrig att jag skulle yttra dessa ord men nu börjar det bli lite för mycket av ett Eurovision Song Contest som ju inte ens kommer att äga rum.

Det är en massa olika program på teve och på youtube. Det är omröstningar och det är rankningar i poddar och på hemsidor. Jag vet inte längre vad som är vad och vilket program som är så att säga ”officiellt” och vilket som bara är nåt blajigt, som exempelvis Sveriges tolva* (hette det så?) (se, jag minns ju inte ens en sån sak!) som visades på SVT i lördags. Det var riktigt uselt på så många plan.
I kväll visas Eurovision Song Celebration och senare i veckan är det dags för Europe Shine a Light. Det är verkligen svårt att hänga med!

Jag rekommenderar De Eurovisa på Yle Arenan. Detta är det vanliga och ”normala” inför-programmet där låtarna spelas upp och därefter kommenteras de (först därefter alltså! inte som på SVT där alla pratar över låtarna, vilket är en stor synd i ESC-kretsar). Se de sex avsnitten här.

Här är mina tolv favoriter ur årets tävling som ju inte ens är någon tävling, utan inbördes ordning!
Dessa låtar hamnade på min spellista.

  1. Israel – Eden Alene ”Feker libi”
    Jag blir SÅ lycklig!
  2. Island – Daði og Gagnamagnið ”Think about things”
    Förmodligen hade detta blivit årets vinnare. Jag var inte helt såld till en början men nu går jag igång på den isländska glada dängan.
  3. Schweiz – Gjon’s Tears ”Répondez-moi”
    Älskade denna ballad från start. Mycket fin. Eventuellt har gossen lite för ljus och gäll röst för min smak.
  4. Azerbajdzjan – Efendi ”Cleopatra”
    Jo, men detta är ESC! Jag går igång!
  5. Rumänien – Roxen ”Alcohol you”
    Den ÄR ju fin och den ÄR ju vitsig!
  6. Armenien – Athena Manoukian ”Chains on you”
    Denna är ju så härlig! Och kaxig.
  7. Belarus – VAL ”Da vidna”
    Jo, hör du. Jag har gillat denna generiska låt sedan jag hörde den första gången. Enkel och trygg produktion och fin melodi.
  8. Malta – Destiny ”All of my love”
    Ogillade den ganska rejält ett bra tag, men med tiden har jag börjat gilla denna gospeliga bit.
  9. Litauen – De Roop ”On fire”
    Rolig och käck poplåt, i all sin enkelhet.
  10. Storbritannien – James Newman ”My last breath”
    Så intetsägande och lätt bortglömd poplåt, men jag gillar den när jag hör den. (Hooken med ”breath!” är ju väldigt effektiv.)
  11. Danmark – Ben & Tan ”Yes”
    Så intetsägande och lätt bortglömd poplåt, men jag gillar den när jag hör den. (Hooken med ”say yes!” är ju väldigt effektiv.)
  12. Ukraina – Go_A ”Solovey”
    Irriterande klistrigt och effektivt.

*Edit: Inför Eurovision hette programmet tydligen. Sveriges 12:a sänds visst på torsdag. Ja, ni hör ju själva…

Dagen då Eurovision-legenden såg min tatuering

En vän från podden Schlagervännerna hörde av sig.
Vår konversation (på ett ungefär):

E: Jag ska strax prata med Ilanit. Visst har du en tatuering med en av hennes låttitlar? Får jag visa den för henne?
K: Ja, hur tusan kan du komma ihåg det? Jag har ”Ahava hi-shir lishnayim” skrivet på mitt ben. Du kan även berätta att jag har låtens refräng som ringsignal. Skickar foto.
E: Får jag nämna dig vid namn? Hur vill du bli benämnd? ”My friend from Finland”?
K: Absolut, jag älskar uppmärksamhet. Men: ”Swedish-Finnish-Jewish friend”.

Idag fick den legendariska Ilanit alltså se min tatuering.

För den oinsatte: Ilanit var den första att representera Israel i Eurovision och jag älskar hennes musik! Så pass att hennes andra ESC-låt (från 1977) hamnade på mitt ben.
”Kärleken är en sång för två”, alltså. Just så! 💕🇮🇱

Hör den här, och njut! —>

Senare fick jag detta SMS.

Vem är Melanie C?

Mitt i detta eländiga coronakaos har en av mina favoriter släppt en ny singel och dessutom är videon riktigt sevärd.
Här är Melanie C:s ”Who I Am”.

I was building my armour so I could fit in
To avoid any drama I would shut my mouth I hid
I was lost in the ruins of who I thought I should be
I forgot I was human I must set my body fre
e

They don’t recognise when I’m being honest

Because I wasn’t before
No they may not like it but I’m not sorry


That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)
That’s who I am


When I look in the mirror I finally like what I see
There’s been so many changes I accept they’re a part of me


They don’t recognise when I’m being honest
Because I wasn’t before
No they may not like it but I’m not sorry

That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)
That’s who I am
That’s who I am


That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)


I’m ready to drop my armour 

It will make me stronger
Drop my armour

That’s who I am 
I’m ready to drop my armour 
It will make me stronger
Drop my armour 
That’s who I am

Lili & Sussie: Let Us Dance! A Remix Retrospective

Nu när vi har lite tråkigt och inte får umgås så kanske jag ska passa på att skriva några rader om gamla LP-skivor. Varför inte, liksom!?

Året var 1989 och Lili & Sussie (Sussie med två S på den tiden) hade tidigare under året varit med i Melodifestivalen med den dansanta, härliga biten ”Okey, Okey!”.

Under sommarlovet mellan årskurs åtta och nio gick jag en två veckors (vill jag minnas) kurs på sjukhuset (som jag föddes på) i min barndomsstad Borås. Kursen hette ”Killar i vården” och var ett försök att få fler gossar/pojkar/män att söka sig till vårdyrken.
Vi fick en liten, liten lön för den där kursen och när jag gick hem efter den där sista kursdagen så spenderade jag mina nyintjänade pengar på bl.a. ett set sängkläder med Madonnas tryne på samt LP:n ”Let Us Dance – A Remix Retrospective”.

Lili & Sussie kändes tuffa och moderna på omslaget och jag gillade verkligen de där remixarna som konstant gavs ut på åttiotalet. Ni vet, då när en remix ofta var en ”extended version” eller en piffigare singelversion av ett albumspår. En remix var inte – som numera – en oigenkännlig dunka-dunka-version av en låt. (Det mesta var bättre förr.)

  1. Let Us Dance Just A Little Bit More
    Skivans enda nya låt visade en ”seriösare” sida av systrarna Päivärinta. Jag minns att jag läste i någon recension att Let Us Dance… doftade lite ABBA. Ja. Kanske det.
  2. Oh Mama (Euro Mix)
    Superhitten Oh Mama är ju en smula sönderspelad och den här remixen är väl inte särskilt spännande heller. Lite förlängd och så där. Det är lite ”mphh” i den, visst, men inget vi vill spela idag.
  3. Om Du Kan (Ny Version)
    Denna låt från 1985 hade jag inte hört förrän den i ny version hamnade på detta album. Toppenbra!
  4. Girl With A Broken Heart (Action Avenue Mix)
    En rätt tjatig remix av en rätt tjatig låt som jag dock gillade skarpt när den kom.
  5. Okey Okey (Club Mix)
    Låten från Melodifestivalen i en härlig remix som känns väldigt, väldigt 1989. Härlig!
  6. Sommar Inatt (Ny Version)
    Ännu en låt från 1985 som jag inte hade hört tidigare. Mycket bra.
  7. We Were Only Dancing (Kiss And Dance Mix)
    Vilket åttiotalsnamn på en remix va’? En helt trevlig mix av denna superdänga.
  8. Sending Out A Message (Kissing The Alien Mix)
    Även denna är lite tjatig och låten är en smula… gapig? Men jo, de ”skickar ju ut ett meddelande” också.
  9. Bara Du Och Jag (Ny Version)
    Det är svårt att slå originalversionen men Bara du och jag är ju alltid toppenfin. Vilka minnen!
  10. Robert And Marie (Returned To Sender Mix)
    Samma som ovan. En så fin och sentimental ballad.

Det blir inget Eurovision i år

Det dök alldeles nyss upp ett meddelande på eurovision.tv.
Det blir inget Eurovision Song Contest i år. Ingen är väl särskilt förvånad men för oss fans är detta en mycket sorglig ”nyhet”.
Och vips så läser jag som vanligt en massa inlägg på sociala medier, som får mig att vilja vomera.

Till er som nu jublar över att ”slippa Eurovision” i år har jag bara en sak att säga: jag kan svära på min heliga kropp att ni inte hörde ETT ENDA ESC-fan jubla över att fotbolls-EM ställdes in.
Det är det som är skillnaden mellan civiliserade människor och andra: vi sporthatande ESC-fantaster undviker helt enkelt sportevenemang och annat trams, och gör inget större nummer av det.
Ni, däremot, gör stup-i-den-jävla-kvarten ett halabaloo av hur lite ni tittar på Eurovision.
Löjliga är vad ni är.
Och en smula primitiva.

Jag har den senaste veckan lyssnat in mig på årets bidrag och min vinnare kommer från Israel. Jistanes, vilket sväng!