Rikedom. Rikkaus.

Dagens inlägg är på finska.
Läs (om du kan) så förstår du varför…

Välillä tämä maamme upea kaksikielisyys menee hukkaan, kun olettaa että tuntematon vastaantulija on (pelkästään) suomenkielinen.
Esimerkiksi uudessa kerrostalossani kun pirteänä tervehdin uusia naapureita (suomeksi) ja sitten he kuulevat että puhun ruotsia koirani kanssa ja minä kuulen että he puhuvat sitä samaa lastensa kanssa.
Sitten molemmille nousee pieni hymy huulille.

Tai toinen esimerkki. Tutustuin muutama päivä sitten yhteen jäbään (suomenkielisessä miljöössä) ja sitten hän ohimennen mainitsi, että oli käynyt ruotsinkielistä koulua, joten minä sitten kun seuraavan kerran tapasimme puhuin hänelle ruotsia ja aurinko nousi naamalleen ja hän vaihtoi kesken lauseen äidinkielelleen ja puhui niin saakelin kaunista suomenruotsia että huh-huh.

Kieli on tärkeä asia. Ilman kieltä olemme ”vain” eläimiä.

Kuten tässä lippulappusessa sanotaan: maassamme meillä on etuoikeus käyttää kahta kansallista kieltä.

Kaksikielisyys on älyttömän suuri rikkaus.

Samma på svenska.

#MolempiParempi ✌🏼

gilla och dela:

Två språk

Som tvåspråkig språknazist roar jag mig med att observera stadens tvåspråkighet i praktiken.
Som när jag blänger på en spårvagn vars ändhållplats är Olympiaterminalen (Olympiaterminaali på finska).
På spårvagnens sida anges naturligtvis nämnda hållplats på båda språken, men eftersom hela namnet ej får plats så står det:
OLYMPIATERM.
OLYMPIATERM.

Fattar du? Det hade ju lika gärna kunnat stå bara OLYMPIATERM.
På grund av min svåra språknazism så gläds jag dock åt att båda språken (i teorin) får vara med.

I fören på samma spårvagn står det:
OLYMPIATERM.
Via Tölö

För att några sekunder senare slå om till finska versionen:
OLYMPIATERM.
Via Töölö

En bokstav hit eller dit? NEJ. Vokaler är viktiga!

Sånt här sitter jag och roar mig med här på buss 510 mot:
ITÄKESKUS
ÖSTRA CENTRUM

Ha en bra dag. Gärna tvåspråkig.
Kom ihåg att utan språket/språken är vi ”bara” djur (vilket ju iofs vore en uppgradering för de flesta människor). 

gilla och dela:

Tre år i Helsingfors

Backasgatan i Vallgård.

God natt från framtidsstaden Helsingfors. Jag har bott här i ganska exakt tre år och jag ångrar mig inte. En fantastisk stad. Lagom stor. Lagom sliten och lagom modern. Lagom posh och lagom trashig. Grön och betongig. Välkomnande men inte gåpåig. Avslappnad! Snygga karlar. Paranta damer. Väluppfostrade barn. Och mycket mycket historia!
Jag rekommenderar ett besök. Och då menar jag inte ett par timmars bakfyllepromenad från färjan till centrum. Ett riktigt besök!

Av stadsdelarna är Eira som Stockholms Östermalm. Berghäll är Södermalm. Tölö är Kungsholmen. Westend är Djursholmigt. Hagnäs en smula som Vasastan/Odenplan. Munksnäs är Djurgården med dess ambassader och promenadstråk längs vattnet. Kampen är Hötorget. Och mitt nyupptäckta Vallgård är lite som mitt gamla Hammarbyhöjden. 
Undvik: Östra Centrum (Rinkeby eller kanske snarare Skärholmen), Jakobacka (Fittja), Malm (knarkiga Gullmarsplan) samt Gårdsbacka (Bredäng).

Välkomna! Och läs på lite. Finlands historia är Sveriges historia. Och tvärtom.

gilla och dela:

Äntligen valdag!

Klockan är sex denna söndagsmorgon och här är vi uppe med tuppen. Det är ju nämligen valdag och en vill ju se proper och välkammad ut när en bankar på dörren till vallokalen.

Skoja’ ba’. Så galen är inte ens jag.

Efter toalettsuccé är det gott att somna om.

Uppe med tuppen för att min underbara hund, som blev rumsren först när han var 2,5 år, har lärt sig att väcka mig när han vill uppsöka herrarnas. Upp som en blixt och ut, toalettsuccé och nu kan dagen börja. Denna spännande dag!
Njut den! Äg den!

Senare:

Då har farbror gjort sin viktiga röst hörd. 
Det är smidigare att rösta i Finland än i Sverige då du slipper en massa valsedlar. Du antecknar helt enkelt din kandidats nummer på den lilla lappen. Valhemligheten är således total. (Och inga valsedlar kan mystiskt gå upp i rök.)

gilla och dela:

Framtidslandet Finland

Men jag säger ju det!
Är mycket nöjd med beslutet att lämna Det Humanitära Dårhuset och flytta hit.

Är en smula trötter på att så många fortfarande tror att mitt födelseland Sverige är något slags förebild. Landet ligger snart i ruiner (inte ens Melodifestivalen är att lita på längre – mer om det en annan gång) och väldigt många som, liksom jag, är födda i Sverige i finländska familjer har packat sina väskor och ”återvänt” ”hem” till Finland.

”Finland är världens tryggaste land, med världens minst förorenade luft. Finland har högst läskunnighet, är bäst på mänsklig välfärd och har inte bara världens mest oberoende rättsväsende, utan också världens bästa polis. Finländarna är ärligast, nöjdast och litar mest på varandra av alla europeiska folk.” 
(…)
”Vi svenskar predikar alltså gärna vår egen förträfflighet. Men tänk om vi skulle lyssna i stället. Tänk om det snarare är Finland som har mycket att lära oss?”

KLICKA OCH LÄS HÄR.

Uppdatering: nu även i HBL.

gilla och dela: