• Bögjuden in da house

    Kom på en sak.
    Jag fick överraskande besök igår kväll, av en bekant (som är på väg att gå från ”bekant” till ”vän”) och vi satt i mitt vardagsrum och snickesnackade. Då påpekade hon plötsligt att jag har väldigt fina inredningsdetaljer och hon frågade vad de var för nåt.
    ”Kortfattat”, svarade jag, ”så är detta en judisk ljusstake – en så kallad menorah”.
    ”Är du jude?!” frågade hon med förvånad stämma.

    Efter en kort konversation så sa hon: ”ja, jag har inget emot judar. Jag har haft flera judiska kollegor – reko och hyvens folk.”

    Då fick jag en flashback till 90-talet då jag ofta var ute i svängen och vänners vänner som jag råkade stöta på sa: ”ja, jag har inget emot er homosexuella.”

    Vad svarar man?

    ”Men tack för att du inte hatar mig pga min religion eller sexuella/emotionella läggning.”
    Nä. Så töntigt.

    Nu vet jag ju att varken hon från igår, eller de där grabbarna på 90-talet, menade nåt illa (tvärtom), men det är jäkligt klumpigt att säga så.

    Hur skulle du som heterosexuell och kristen känna om nån spontant sa till dig att det är ”helt okej att du är du”?

    Klantigt. Skärp er.


    Post Tagged with ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *