• Äntligen: Kim talar ut om den omtalade flytten!

    Efter 21 vilda år i Stockholm bestämde sig Kim för att packa ihop sina prylar och lämna landet.
    De många vännerna delades snabbt in i två kategorier: de som var glada över beslutet att lämna Sverige och de som inte kunde förstå varför ett sådant beslut fattades.
    Äntligen talar Kim ut! Som du har väntat!

    Ingen fix idé

    ”Det var ingen fix idé – ingenting jag helt sonika bestämde mig för när jag slog upp mina vackra blå ögon en morgon i min fantastiska renoverade bostadsrätt i Stockholm”, förklarar Kim.
    ”Jag hade inte mått bra på många år. Jag trivdes inte längre i landet. Jag var konstant förbannad på de patetiska politikerna, de lögnaktiga journalisterna och inte minst på det sovande, hjärntvättade fredagsmysfolket.”

    Var på väg till Israel – valde Finland framför sluten psykiatrisk avdelning

    Men vad hände med Israel, undrar säkert många.
    Kim förklarar: ”För att få göra aliyah som konvertit måste en ha varit konverterad i minst ett år för att kunna sätta igång den ofta långa och invecklade processen. Hade jag stannat i Sverige i ett-två år till så hade jag hamnat på en sluten psykiatrisk avdelning. Så illa var det. Jag stod inte ut en månad, en vecka, en dag till. Jag var färdig med den lallande ‘humanitära stormakten’.
    Jag kunde inte ens blogga mer om saken, eller härja på sociala medier, för jag hade redan sagt allt jag hade att säga. Så jag drog.”

    Och Israel?

    ”Jag drömmer fortfarande om Israel. Landet är mitt adopterade hemland och jag längtar dit varje dag. Eller faktiskt, nu efter att jag flyttat till Finland så längtar jag kanske bara varannan dag!”

    Kim klappar chihuahuan Clifford som skuttat upp och satt sig bredvid oss i den senapsgula soffan. Fjärilshunden Sebastian ligger under det enorma vita datorbordet och sover.

    ”Han är lite äldre och tröttare.”

    Radhushomo

    För många, många år sedan syntes Kim med en enorm knapp på jackan. Texten löd ”Radhushomo” – och nu har drömmen blivit verklighet.

    När vi först ringer på hos Kim och hundarna så slås vi av det trivsamma radhusområdets lugn.

    En Välkommen-skylt sitter på ytterdörren men Kim skrockar: ”Jag är ju en ganska anonym person – trots att jag härjar på nätet – och vill verkligen inte välkomna vem som helst in i min bostad. Och jag avskyr oväntat besök. Men… Jag vill ju verka trevlig inför mina nya grannar i alla fall.”

    Kim skrattar: ”Faktiskt trodde min systerson att mitt efternamn är ”Välkommen” eftersom det står så på dörren.”

    Färger, färger, färger

    Tidningen Din Bostadsrätt

    I Stockholm renoverade Kim sin bostadsrätt efter eget tycke och smak. Besökarna – de få som fick äran att kliva över tröskeln – har vittnat om hur elegant och genomtänkt den slitna gamla bostaden hade blivit.

    ”Tidningen Din Bostadsrätt kom över för en intervju men vid det skedet var endast halva lägenheten färdigrenoverad så fotografen fick endast fotografera vardagsrummet.”

    Fler foton från bostaden i Stockholm finns i albumet PREVIEW: Buy My Fabulous Apartment på Facebook.

    I denna radhusidyll har Kim bestämt sig för att skruva upp hettan lite. Han förklarar:

    ”Jag bestämde mig bums för att jag ville ha ett färgglatt hem. Livet är så grått och tradigt ändå, så jag ville smacka på med färg, färg, färg.”

    Saknar gamla köket

    Fastän det lilla radhusköket har överraskande gott om förvaring så saknar Kim det gamla köket.

    ”Ja, det gör jag ju. Den röda färgen på kaklet. De vita stilrena luckorna. Det mörka trägolvet. Utrymmet i sig. Det var en bra storlek på det köket.”

    Idag är köket mindre. En enkel spis, ett ungkarlskylskåp och inte direkt yta för stora festliga middagar.

    ”Men som sagt så är jag en mycket privat person så stora sammankomster har aldrig intresserat mig.”

    För att plocka upp känslan av det gamla röda kaklet så har Kim en hel del rött i sitt radhus.
    Ett förvånansvärt stort köksbord, ett litet vardagsrumsbord, en TV-bänk, lampor. Alla i samma röda intensiva färg.

    Den senapsgula soffan lyser där den står och den grön-gul-randiga mattan skänker harmoni i allt det hysteriska röda.

    Har fått gröna fingrar

    Inte bara hemmet har fått färg.
    Kims fingrar har blivit gröna.

    ”Jo, det kan man väl säga. För det första så har jag ju en trädgård nu. För det andra så blev jag lite glad över de blommor och växter jag skaffade i Stockholm, inför fotograferingen av bostaden innan den skulle läggas ut till försäljning. Så nu har jag faktiskt börjat köpa hem lite blomster och jag tycker att det är ack så hemtrevligt och vackert.
    Nu blir nog både en och två personer förvånade.” Kim skrattar igen.

    Skrattar mycket, är spirituell, religiös

    Ja, han skrattar igen och han gör det mest hela tiden.
    Han verkar genuint gladare nu än under det sista kaos-året i Stockholm.

    ”Jo, det stämmer. Faktiskt var det så att när jag väl fattade beslutet att flytta så åkte mina axlar ner cirka en halvmeter. Lättnaden var påtaglig. Jag skulle få lämna dårhuset! Jag skulle få kliva av det sjunkande skeppet!
    Den dagen vände det.”

    Kim har alltid varit en inåtvänd, tänkande, spirituell person. Även religiös, men på ”sitt sätt”.
    Nu låter han meddela att han funnit en större mening med livet.

    ”I och med att jag gifte mig och skilde mig och min bror dog så kände jag att jag ville vara nära familjen och nu bor ju hela familjen i Finland. Det är en ynnest att få bo nära mina syskonbarn. Att se dem ofta och att få bevittna hur de växer på både längden och bredden. Och i knoppen.”

    ”Sedan gick allt så smidigt och det är när man hamnar i ett särskilt ‘flow’ som man vet att man är på rätt väg. Bostaden såldes snabbt. Jag fick första radhuset jag ansökte om att få. Allt bara flöt på.”

    Sebastian har vaknat och Kim matar de fina, välartade hundarna innan han sätter sig i soffan igen.

    ”Hundarna mår jättebra här. De kan gå in och ut hur de vill. Trädgården hade staket redan när vi flyttade in. Även om jag fick lägga till några meter under väggen in till grannen. Clifford hittade nämligen en glipa och ilade över och jag vill ju inte ha granndrama redan första tiden i grannskapet.”

    Njuter av naturen…

    Under många av stockholmsåren var Kim något av en festprisse – eller ‘club kid’ – som dyrkade storstadens dekadens.

    ”Jag har alltid varit en storstadsperson. Även om jag de facto växte upp mitt i skogen – eller kanske just därför. Jag tröttnade dock på storstaden. På farorna. På alla idioter som finns överallt. På oväsen, avgaser, på kulturutbudet som jag ändå inte var intresserad av att ta del av särskilt ofta. Tröttnade på krogar och klubbar. Tröttnade på Storstockholms patetiska lokaltrafik. På alla tiggare på tunnelbanan och i vartenda gathörn.”

    ”Jag började helt enkelt längta tillbaka till landet. Jag bor i och för sig i en stad. En väldigt liten stad, men som du ser så bor jag samtidigt på landet.”

    …Och njuter av tystnaden

    ”När jag går ut med hundarna tidigt på morgonen så är det alldeles knäpptyst. Vi går genom en liten skog. Stannar upp. Tar ett djupt andetag. Och det är alldeles fantastiskt. Det är så tyst och fridfullt.”

    Kim drömmer sig bort och jag frågar vart han tog vägen.

    ”Nej, vet du… Just nu drömmer jag mig ju inte bort. Jag drömmer mig just hit. Till just exakt denna plats som jag just idag kallar mitt hem och min plats på jorden.”

     

    Vid ett senare tillfälle kommer ett hemma-hos-reportage, fullproppat med bilder, att publiceras här.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *