• Aktivisten i mig

    Så vad hände under morgonpromenaden, kanske ni undrar? Jo, det poppade upp ett minne som ledde till en massa tankar som i sin tur nu leder till ett inlägg, ty det är så jag fungerar.

    Först själva minnet som utlöste det hela: när jag var tonåring var jag med i en ”grupp” och jag minns inte vad ”vi” hette men det hela handlade om ”säkrare sex”. Vi var ute på olika krogar i Stockholm och delade ut kondomer. (Jag minns att vissa blev jättearga och förolämpade och så där ”svenskt kränkta”.)

    Då kom jag att tänka på det här med aktivism. Jag har alltid varit aktivist för det ena eller det andra.

    Så här ser min ”aktivistkarriär” ut:

    Först var jag HBT-aktivist i många år. Som nykläckt fjolla är man liksom det per automatik.
    Sedan kändes det som att ”jobbet var gjort” och vi hade fått våra rättigheter och människors attityd hade förändrats. Så jag lade ner. (Även om jag nu anser att kampen måste återupptas, eftersom med massinvandring importeras dessvärre även ett hat mot oss som är icke-heterosexuella.)

    Sedan gled jag över till att bli djurrättsaktivist. Jag bloggade mycket om köttindustrin osv, och jag var med i Djurens Rätt. Sedan insåg jag att ”alla” som var med i denna organisation – och som var aktivister i allmänhet – var militanta vänsterextremister. Och när Djurens Rätts medlemstidning publicerade en vidrig Israelfientlig artikel så gick jag ur (vänsterextremister är besatta av Israel).

    Då glider vi fint över till nästa steg i min ”aktivistkarriär”.

    Jag hade just varit i Israel för första gången och jag förälskade mig bums i landet och dess invånare, och jag började läsa israeliska tidningar och insåg hur orättvist Israel behandlas i svensk media. Så jag tog kampen och jag började blogga om Israel. Hatet som jag fick ta emot av svenskar var enormt, men kärleken jag fick från israeler var ännu större. (Jag erkänner att det var lite gott för egot och självförtroendet att bli något av en ”kändis” i vissa kretsar i Israel, och att folk kom fram och pratade på gatan.)

    Det är en aktivism som jag aldrig kommer att lägga ned, ty det handlar inte bara om rättvisa, utan det handlar även om Mitt Folk och Mitt Tredje Hemland.

    Numera, när jag bor i Finland, så är jag även en smula aktiv för att förstärka – eller snarare förvara – det svenska språkets ställning.

    Ungefär så ser min ”karriär” ut.

    MAN MÅSTE ENGAGERA SIG!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *