Söndag

Efter jobbet i torsdags kväll.

Detta är en sån där jobbig då jag inte är ledig mer än en dag här och en dag där. En behöver (minst) två dygn för återhämtning. Idag har jag alltså en paus från ”gruvan” och försöker snabb-koppla-av, men det här med att snabb-koppla-bort går inte. Jag är mentalt nästan framme på jobbet i morgon bitti.

Tack och lov arbetar jag inte särskilt många lördagar. Gårdagen var seg och kändes lång. När sedan jag och Blake åkte hem så hade det plötsligt börjat storma och spöregna. Dyngsura kom vi hem och då kom syster + make förbi och jag kände dåligt samvete över att jag inte var ”rolig”. Jag var ju trött efter jobbet (och frusen).

Kollade Melodifestivalens fjärde semifinal och jag måste säga att det har varit ett riktigt uselt MF-år. Mer på min youtube-kanal: semi 1, semi 2, semi 3 och semi 4. Det har varit så trist i år, med tradiga låtar och vidrigt manus, att jag inte ens orkar blogga om det.

Nåväl. Nu ska jag ta tag i denna lediga söndag. Adjö.

Retro: Pet Shop Boys – Release

Oh, jag minns när jag köpte Release på release-dagen (hö-hö) 2002, på skivbutiken som på den tiden fanns i den stockholmsförort som jag bodde i. Det var den dyraste CD jag dittills hade köpt. Minns inte vad den kostade men CD:n var dyrare än dyr. Av någon anledning. Det var någonting som jag verkligen reagerade på.
Jag har svårt att tänka mig att Release är något PSB-fans favoritalbum, men nu väntar vi med spänning på mina åsikter om låtarna!

  1. Home and Dry 4/5
    Det börjar lite bakåtlutat och skönt. Jag mår ganska bra när jag lyssnar; melodin är på något vis lycklig och lullig.
  2. I Get Along 3/5
    Här hör man att soundet är annorlunda på detta album, än vad vi är vana vid. Det är gitarrigt och… jag vet inte… Oasis-aktigt? Melodin är klistrig hur som helst.
  3. Birthday Boy 4/5
    Ett ”tyngre” sound även i denna ballad. Den melankoliska melodin är mycket vacker.
  4. London 4/5
    Denna dänga i midtempo och med en stor dos vocoder gillar jag och den sniffar ibland på en full femma, men det är någonting som håller tillbaka.
  5. E-mail 4/5
    Väldigt PSB men soundet är en smula nytt. Så töntigt med en låt med denna titel och texten är kanske en aning banal.
  6. The Samurai in August 2/5
    En nästan instrumental dansdänga (trance eller nåt?) som jag aldrig riktigt har förstått mig på men som ändå är rätt skön när man väl lyssnar på den.
  7. Love Is a Catastrophe 5/5
    Bara titeln är värd en femma. Ja, denna ballad är en fullträff och så vansinnigt svart och sorgligt. Älskar den. Albumets bästa låt.
  8. Here 5/5
    Gamla goda PSB-tongångar. Midtempo, bitterljuv text, fin kör. Blir smålycklig.
  9. The Night I Fell in Love 3/5
    Det var ju så djärvt att sjunga om någonting så här bögigt. Det var väl Eminem det handlade om, vill jag minnas att jag läste någonstans. Idag lite töntig.
  10. You Choose 2/5
    Skippar alltid sista spåret. Denna monotona sak ger mig ingenting.

BETYG: PET SHOP BOYS – RELEASE: 3,2

Snabb uppdatering

Sjuk och svag.

Idag är det torsdag och jag råkar ha en ledig dag, vilket är passande då jag har varit förkyld i en veckas tid. ”Alla” är mer eller mindre sjuka på jobbet och vissa är sjukskrivna och andra – liksom jag – har trots allt lyckats arbeta. I morse när jag slog upp mina febriga ögon hade jag riktigt ont i halsen och både Blake och jag somnade om och tog oss en ganska rejäl sovmorgon (att sova till 08 är ju sovmorgon för mig).

I tisdags hade jag en riktigt bra och händelserik dag då jag satte min underskrift på fler än ett dokument.
Först och främst förlängdes mitt arbetskontrakt och därefter förlängdes mitt hyreskontrakt.
Jag pustade ut när jag med rinnande nos slog mig ner på bussen och nysignerad åkte hem från Berghäll.
Det kändes så fruktansvärt skönt.
Jag är nog något av en trygghetsnarkoman och jag mår inte bra av att inte veta vad som kommer att hända framöver; jag vill ha en plan. Ja, en trygghet helt enkelt. Det vill väl de flesta?

Signaturer x 2.

Eftersom jag nu vet att jag för en lång tid framöver kommer att få bo i min ljuvliga bostad här i västra delarna av innerstaden, så känner jag att det kanske börjar bli dags att ”våga” borra lite i väggarna. Ett par hyllor skulle komma väl till användning; jag måste bara a) hitta en borrmaskin och b) hitta någon som ”kan” borra. Jag har aldrig använt en borrmaskin och varför skulle jag börja borra nu? Skrämmande. Det är helt enkelt inte min grej.

Bortsett från influensan är det mesta helt okej.
Idag ska jag träffa en vän och det ser jag fram emot.
Nu ska jag sopsortera, dammsuga och få någonting gjort innan jag ger mig av.

Så här såg det ut när jag flyttade in i höstas.
Det kanske kommer ett hemma-hos-reportage så småningom.

Tänk till. Tänk om. Omvärdera.

När jag flyttade…

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så firar bloggen 15 år i år och jag ska som sagt fira det på något vis.
Jag har länge tänkt på allt som har hänt i mitt liv under de här 15 åren. Det är ta mig tusan en hel del.
När jag började blogga hade jag mer eller mindre vänsterextrema åsikter.
En gång citerade jag (vänta på det…) Malena Ernman (fatta!).
Hon är enligt mitt tycke och smak en av de vidrigaste människor jag kan tänka mig. En tvättäkta vänsterextrem gråsosse. Usch.
Men jag ska nu inte hålla på och trasha någon. Jag vill bara poängtera hur mycket vi människor kan förändras om vi tänker till, tänker om samt omvärderar.

Jo, så jag har skrivit och tyckt en hel del genom åren och jag står verkligen inte för allt som jag har sagt. Det är det som är grejen; man ska växa som människa. Men jag låter allt stå kvar – som ett levande bevis för hur man – om man törs – kan gå från A till B och kanske till och med vidare till C.

De mest skrämmande människorna är just såna som aldrig vågar utmana sig själva eller sina egna åsikter.

Av en slump noterade jag, när jag letade efter någonting på bloggen, att jag för elva år sedan citerade denna simpla men stora text ur Talmud*:

”En människa förblir vis så länge hon söker visheten; när hon tror sig ha funnit den blir hon en narr.”

Exakt så.
Så jag var trots allt vaken redan då, för elva år sedan.

*Från wikipedia: ”Talmud, (hebreiska för studiumlära) är judarnas stora efterbibliska skriftsamlingar. Storleken varierar med olika utgåvor, men en fritt tillgänglig engelsk översättning från 1918 omfattar 3 225 sidor. Här finns bland annat de skriftlärdas stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar. Samtliga auktoriteter som åberopas i Talmud levde före år 500 e.Kr.”

Snabb uppdatering

Veckorna går och allt är ganska bra. På semi-nya jobbet går det ju fint och kollegorna är faktiskt guld. I hela mitt yrkesliv har jag haft enorm tur med kollegorna. Vissa av dem som jag i väldigt många år jobbade med i Stockholm har blivit några av mina närmaste vänner (även om vi av naturliga geografiska skäl inte hörs så mycket just nu).

Det känns som att min chef är en sådan som är bra på att snappa upp vad folk är bra på, så jag har fått göra en hel del grejer som kanske egentligen inte tillhör mina arbetsuppgifter. Bara för att jag har nåt att bidra med. Det är härligt. (Det finns så många värdelösa chefer. Tro mig – jag vet.)

Om några månader fyller min blogg hela 15 år och det tänker jag uppmärksamma på något vis. Jag återkommer i ämnet – det blir kul!
Det kanske är svårt att förstå idag, men jag hade en enorm blogg när det begav sig; då när bloggarna var som störst (d.v.s. före sociala medier).

Min Pet Shop Boys-genomgång fortsätter inom kort!

Och! Jag har fortsatt kolla på årets minst sagt mediokra upplaga av Melodifestivalen och jag har rasatyoutube varje vecka.

PYÖRÄILYKYPÄRÄ

Hej.
Farbror måste ta ton igen.

Blev irriterad häromdagen då en kvinna gjorde narr av vår kines på jobbet (och detta var inte första gången).
Kinesen förstod nämligen inte ordet PYÖRÄILYKYPÄRÄ (cykelhjälm) (can you blame him?).
Så hon fnittrade och suckade och himlade med ögonen. Jag blev illa till mods.

Man måste faktiskt visa lite förståelse för att en person som bott i landet i bara ett par år inte vet vad ordet PYÖRÄILYKYPÄRÄ betyder.

Ni kanske tror, pga min ovänliga inställning till ”flyktingar” som är vuxna män som låtsas vara barn och som inte har flytt från något annat än ett tradigt liv, att jag på nåt sätt är emot invandring.
Då har ni ju fel som vanligt.

Jag har ingenting emot människor med en sund och mer eller mindre västerländsk attityd och livssyn, som vill komma till ett annat land och bli en del av gemenskapen. Som inte bara sitter hemma i ghettot och gnäller och kräver. Som jobbar hårt trots att vissa ibland fnissar och suckar och himlar med ögonen.

Och då får man faktiskt ha förståelse för att de kanske inte vet vad ord som PYÖRÄILYKYPÄRÄ betyder.

Vad jag har någonting (mycket) emot är människor som pga tradition, kultur, religion anser att jag ska dödas för att jag är fjolla. Eller som vill slå ned mig på grund av att jag bär en davidsstjärna runt halsen. Eller som tycker att kvinnan är underordnad mannen. Såna vill jag inte ha i min närhet (visst är jag tokig!). Såna mähän ska åka hem.
(Jag vill även skicka UT beslutsfattare som skapat detta kaos, där ”nyanlända” (hatar detta pursvenska modeord) prioriteras framför ursprungsbefolkningen. Som inte ser sambanden mellan bostadslöshet samt fattigpensionärer etc., och massinvandring. Ut med dem bara. Stämpla ut och dra.)

Så. Om nån, som arbetar hårt och vill bli en del av samhället, inte vet vad PYÖRÄILYKYPÄRÄ betyder – himla inte med ögonen, ditt jävla pucko.

Du måste inte vara extremist för att göra skillnad

Äter inte min egen hund – och därmed inte heller andra djur.

Nu ska farbror ta ton igen!
Vet ni vad? Man kan fatta små ”obetydliga” beslut i vardagen för att göra sin späda lilla röst hörd.
Som idag.
Jag är djurvän, som ni kanske har förstått. Föredrar djur framför människor. Ja, så är det.

Så när sällskapet som jag var på vift med ville gå på Sea Life (akvarium) så gjorde jag mitt val genom att vänta utanför.
Djuren har det säkert bra där inne i alla slags tänkbara fantastiska akvarium, men av etiska skäl och tack vare en smula sunt förnuft säger jag NEJ till dylikt. Jag tycker inte att djur ska hållas inspärrade. Så jag betalar helt enkelt inte inträde och sponsrar således inte denna ”kultur”.

Efteråt åt vi burgare på fantastiska Naughty BRGR (Lönnrotsgatan 13, Hfors) och jag valde en vegansk burgare, eftersom jag inte vill sponsra den bedrövliga köttINDUSTRIN.
Ja, då kan man ju hävda att jag skulle ha kunnat välja ett veganställe eftersom restaurangen ju faktiskt serverar även köttig mat, och det är här jag kommer till poängen med detta inlägg.

MAN MÅSTE INTE VARA EXTREMIST.
Man kan påverka på ett litet, privat plan.
HATAR ALL SLAGS EXTREMISM.

Varsågoda. Nu har ni lärt er det också.

Små ”obetydliga” val gör skillnad. Ingen lyssnar på en gapig extremist som skriver andra på näsan.
Var och en får göra sina egna val.

Sluta leka Gud

På väg hem från jobbet lyssnade jag på en dokumentär om bl.a. galna ko-sjukan och jag blev återigen så trött på mänskligheten.
Ni vet, människor som gör kor till kannibaler etc. Och som struntar i all etik och moral då det ska vinstmaximeras.
Det här med att människan emellanåt leker Gud är mycket beklämmande och oroande. Inte konstigt att djur, människor och miljö lider och mår dåligt när människoaset härjar och frångår allt som är NATURLIGT.
Man måste ha en smula RESPEKT för NATUREN. När Moder Jord blir förbannad så är hon inte att leka med.

Det är heller inte så konstigt att alla blir sjuka och var och varannan får cancer då vi har frångått allt som är NATURLIGT.
Maten vi äter är full av kemikalier och det är så vansinnigt äckligt, när man verkligen börjar tänka på det.
Det enda rätta vore nog att helt och hållet börja odla sin egen mat.

Så lägg av med alla konstigheter! Och sluta genmanipulera och annat ONATURLIGT trams, är ni snälla. Människan ska veta hut och sluta leka Gud och sluta bråka med Moder Jord.

Rutiner och tacksamhet

På väg till gruvan.

Veckorna går som på räls och jag älskar det. Jag trivs bäst när jag har rediga rutiner. Gör inte de flesta det?
Jag kliver upp samma tid varje morgon (Blake ligger kvar i sängen en timme efter min heliga uppståndelse), dricker mitt kaffe, kollar nyheterna och sociala medier och därefter bär det av till jobbet.

Det tar nästan en timme att ta sig från bostaden i västra Helsingfors till arbetsplatsen i nordöstra delen av staden. På pappret känns denna relativt långa tripp en smula tradig, men det är skönt att vakna till liv på spårvagnen och i metron, med för dagen väl vald musik i öronen. Det är dessutom mer eller mindre intressant att iaktta medmänniskorna omkring mig.
Jag gillar att iaktta; att notera.

På jobbet är det full rulle och eftersom jag som sagt blev erbjuden ett längre kontrakt än tänkt – med mer ansvar etc. – så tar jag jobbet (om möjligt) på ännu större allvar och vill göra mitt yttersta för att prestera.
När man är en analyserande person så är det ibland skönt att ta på sig arbetsklädseln och bara arbeta. Bara utföra. Inte tänka och analysera.

Ett par dagar har jag träff med ett par vänner. Träffar respektive vän olika dagar och även de känns som trygga inslag av de där rutinerna som jag nämnde och som jag trivs med.
Jag är välsignad med bra människor i min närmaste omgivning.
Tack för det.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Och är tacksam för det. 1000 tack. Tack så jävla mycket.

Retro: Pet Shop Boys – Nightlife

Jag har blandade känslor för albumet Nightlife från 1999. Delvis beror det på personliga minnen (som ju spelar in i våra musikminnen, vilket jag nämnde i förra inlägget), men mest beror det nog ändå på att helheten på något vis inte riktigt håller ihop. Några låtar hade man gärna fått byta ut eller helt sonika plocka bort.

  1. For Your Own Good 3/5
    Klubbigt och gott. Man märker omedelbart att man inte längre lyssnar på förra albumet Bilingual.
  2. Closer to Heaven 3/5
    Jag gillar verserna riktigt mycket, men refrängen ger jag inte mycket för.
  3. I Don’t Know What You Want But I Can’t Give It Any More 5/5
    Förstasingeln med den fantastiska titeln. Jag förstår dock ej varför den heter ”any more” och inte ”anymore”. Det är sånt som jag hakar upp mig på.
  4. Happiness Is an Option 2/5
    Pratsång och lite Army of Lovers-aktigt wailande av någon kvinnlig vokalist i kulisserna. Jag blir ledsen när jag hör denna (ironiskt nog).
  5. You Only Tell Me You Love Me When You’re Drunk 5/5
    Ännu en fantastisk titel. Samt fantastisk text (alla kan vi relatera), melodi och produktion. Fullträff.
  6. Vampires 2/5
    Jag blir ledsen även av denna låt och den hör inte hemma på detta album.
  7. Radiophonic 3/5
    Tyckte att denna var ”tuff” när den kom och jag ville nog gilla låten mer än vad jag gjorde.
  8. The Only One 2/5
    En tråkig, harmlös parentes med en b-sidas kvalitéer.
  9. Boy Strange 2/5
    Samma som föregående. Boy Strange blir fin när gitarrerna kommer in, men resten är en gäspning. Trots den fina texten (som jag känner igen mitt unga jag i).
  10. In Denial (med Kylie) 5/5
    Jag älskar In Denial. Och det är inte (bara) för att det är PSB OCH Kylie. Hela låten är bra. Melodin. Den fiffiga texten. Produktionen. Allt! Men ja, det går en rysning genom kroppen när fantastiska Kylie tar ton.
  11. New York City Boy 3/5
    Jag har alltid velat älska New York City Boy men jag gör inte det. Den är bara ”helt okej liksom”. Känns den konstruerad kanske? Oäkta?
  12. Footsteps 1/5
    En ballad som jag aldrig har förstått mig på och som jag aldrig lyssnar på.

BETYG: PET SHOP BOYS – NIGHTLIFE: 3,0