En bra första vecka!

Första arbetsveckan på nya jobbet är avklarad och det har gått SÅ BRA och jag är så nöjd och så tacksam.
Kollegorna är trevliga (precis som på förra stället) och för varje dag som går så kommer jag mer och mer in i de nya rutinerna.
Det är ju väldigt stressigt och pressigt att komma till en ny arbetsplats men så sakteliga så börjar jag komma in i det hela.

Nu har jag även lyckats lista ut hur jag ska ta mig hem från Esbo när jag jobbar sent. Vid den tiden trafikerar inte samma busslinje sträckan, så som den gör på morgonen, och detta orsakade mig huvudbry första kvällen.
Som en yr tupp irrade jag runt mellan motorvägarna, längs viadukterna och vägkanterna i mörkret och hemresan den kvällen tog en och en halv timme. Det vill säga tre gånger så länge som den borde ha gjort.

Kväll nummer två hittade jag rätt och smidigt och snabbt tog jag mig hem till Helsingfors. Underbart!

Jag har varit psykiskt och fysiskt helt slut efter jobbet och jag har – tack och lov – lyckats sova gott.
Idag är det lördag och jag är ledig och jag var uppe med tuppen för att ta tag i dagens bestyr.
Jag har hunnit tvätta och handla och sopsortera och småstäda och hundpromenera och nu står min legendariska vegetariska lasagne i ugnen.

Det känns SÅ SKÖNT att livet är SÅ NORMALT just nu.

Nytt jobb (igen)

Första tre dagarna på nya jobbet är avklarade.
Nu pendlar jag till Esbo men väljer jag rätt buss så klarar jag mig från dörr till dörr på en halvtimme (valde fel buss på hemvägen…).

Trots att jag har jobbat på firman sedan i december (inkl. coronapaus) så är ju så mycket helt nytt och jag är mör i huvudet av all information. Och man måste ju fråga om exakt allt, vilket blir jobbigt, och nu jobbar jag på ett varuhus istället för i en rar liten boutique. Vet ni hur många och långa korridorer det finns bakom kulisserna i ett varuhus? Och avdelningar och lastbryggor och enorma förråd och… Jag gick vilse flera gånger. Och att gå från ca sex kollegor till ca 85! Hur ska jag komma ihåg ansikten och namn?

Men de på ”min” bokavdelning var mycket rara och hjälpsamma.
Och tänk att jag är helt botad från min sociala fobi. Ni (få) som växte upp med mig minns kanske… Jag är inte rädd för människor längre. Dels på grund av åldern och erfarenheterna, men även väldigt mycket på grund av att folk i Finland är så väldigt mycket mer avslappnade och ”naturliga” än i Födelselandet. Så är det, vilket jag har skrivit om många gånger. Det kommer nog att bli bra det här, men nu måste jag vila lite. Huvudet är som sagt helt mört av alla nya intryck.

Stäng en dörr och öppna en jättestor port

Oj, vilken vecka det har varit!
Som jag nog har nämnt så var mitt anställningskontrakt på väg att löpa ut och jag ville inte lämna firman och firman ville inte bli av med mig heller (sa han ödmjukt och sanningsenligt). Jag blev då tipsad om en annan position under ett annat tak (och faktiskt i en annan stad: Esbo). Jag blev intervjuad följande dag och jag fick jobbet på studs.
Jag är MYCKET EXALTERAD över detta.

I fredags var min sista arbetsdag på numera före detta arbetsplatsen och jag klädde upp mig lite extra (se bild). På grund av nervositet hade jag legat sömnlös under natten men lite concealer och extra uppspärrade ögon fick mig att se reko och hyvens ut.

Det blev en känslomässigt rik dag då jag starkt ogillar avslut och avsked. Det fikades och avtackades och det blev presenter och allt sånt där. Det var fint.

Spärra upp ögonen!

Det var väldigt skönt att komma hem i fredags eftermiddag, med ännu ett väl utfört arbetsförhållande i bagaget och ett nytt på kommande. Jag kastade upp fötterna på bordet och njöt av känslan. Tänk att jag så här mitt i livet skulle komma att byta spår och verkligen tycka om min nya bransch!

Jag är nu ledig i en vecka innan jag börjar på min nya arbetsplats och passligt nog så är det ju höstlovstider, så jag ser det som ett sådant.

Vi slappar på en brygga i Mejlans.