När internet kom till byn

Alla är vi barn i början. 
Jag läste i min dagbok om när jag skaffade min första dator. 
Året var 1998 och jag hade lärt känna en man som vi kan kalla Björnen. 
Björnen arbetade som AD och han visade mig hur han jobbade och det var så spännande och jag gillade ju allt sånt där då jag är en sån där ”skapande” och ”estetiskt lagd” person. 
Så Björnen tyckte att jag skulle köpa en Mac. 
En stor, tung, svart Macintosh blev det och vi ”ringde upp internet” (lyssna noga, wifi-generation!).

Jag kände mig mycket blond då jag inte visste hur jag skulle hitta alla hemsidor som jag ville besöka. ”Hur vet jag vilken www-adress det är?”
Björnen visade mig Altavista. Därifrån fick jag söka. (Man ”googlade” inte på den tiden.)

Det var så spännande allting och jag hade sån respekt för den nya tekniken, som jag var en smula rädd för. (Obs. Jag var ingen farbror på den tiden, utan blott 23 jordsnurr!)

Och så när jag sedan satt inne på nån site och läste så ringde nån på min hemtelefon och internet kopplades ifrån och det var alltid lika frustrerande. (På den tiden ringde min telefon hela tiden eftersom jag var ung, pinnsmal och attraktiv och ett hett byte i Stockholms uteliv där jag tillbringade 75% av min vakna tid.)

Internet ja… Det var ju nåt mycket märkligt. 
Jag skrev att jag ”beställde en skiva _på internet_” och att jag ”fikade med någon _från internet_”. 😌 Som om internet var så att säga en enda sak. Så talar vi ju inte en dag. ”Jag beställde en skiva på CDON” eller ”jag fikade med nån från fika-akuten.com” el. dyl. säger vi ju idag.

Jag visste inte då att jag bara några år senare skulle vara utbildad webbdesigner och arbeta med hemsidor. 
Idag lever jag på det där beryktade internet. Som ju enligt vissa förståsigpåare skulle vara en fluga. Precis som ”hemdatorerna”.

Ah, det är roligt att läsa vad jag skrev för 20 år sedan.
Mycket lillgammal, men nu börjar tiden hinna i kapp och jag är ”i balans”.

P som i Perfekt

God morgon. 
Era liv är så perfekta. Ni vaknar med håret på plats och sammetslen hy utan fåror eller blemmor. Citronfräsch morgonandedräkt. Slätstrukna lakan (absolut inte från Ikea). En doft av barrskog fyller sovrummet. Ni dricker en hääärlig smoothie innan ni gymmar utan att svettas.

Lunchen väntar. Potatis från typ Vietnam, kokt med några örtiga kvistar importerade från nåt svårtillgängligt berg i Sydamerika. Vinet väl utvalt. Biffen har gonat till sig i nån mirakelmarinad i flera veckor innan den landar på designergrillen.

I nystrukna kläder går ni hand i hand på solskenspromenad. Sensuell samvaro i sänghalmen följer, utan stök och kroppsvätskor. Lakanen lika slätstrukna efteråt.

Eventuella barn sitter rakryggade i söndagskläder och läser böcker. Inga snoriga näsor. 
Inte ens husdjuren fjärtar.

Här är jag. Direkt uppstigen och på morgonpromenad. En kopp snabbkaffe och en hemrullad cigg. Ser fram emot lunch: klyftpotatis och sojakorv från Lidl. Stark, inte det minsta hemlagad, senap med en massa e-ämnen. Keso. Eller grynost som den kallas på finlandssvenska. Inte lika blöt som den svenska varianten. Lite mindre smak. Och kranvatten. Eventuellt en citronskiva om en citron hittas. Hunden är lös i magen.

Slappna av.

R som i Romantik

Farbror sitter och funderar.
När jag var yngre och vi ungdomar dejtade så var vi mycket romantiska. Vi skickade blommor till varandra och en gång när jag sett Titanic på bio och gråtit jättemycket så skickade en date filmmusiken och ett paket näsdukar till mig.

Några år sedan.

Och vi ringde och lämnade ljuvliga meddelanden på telefonsvararen och vi hämtade varandra på arbetsplatsen och gick ut och åt middag för att sedan åka hem var och en till sig. (Förutom kanske ett par gånger i månader då även farbror släppte till.) Och vi gick på teater och utställningar och annat (jag hatar iofs teater).
Vi gav så att säga varandra lite tid (för hektiskt idag?) och vi lärde känna varandra ordentligt (innan den ena dumpade den andra).
Eller den där gången då jag träffade en kis på ett besök i Malmö och längs bilresan hem till Stockholm så köpte jag vykort på olika mackar i diverse hålor. Vykort som jag skickade till honom under resans gång. Det var la’ gulligt!

Gör ni ungdomar sånt? Eller är det bara ett himla svajpande till höger eller vänster och snabba känslokalla snabbligg som gäller?

Kikka!

Jag har just lyssnat igenom samtliga 20 avsnitt av radiodramat Kikka – Tarina tähdestä och jag rekommenderar denna musikdokumentär, eller vad den ska kallas. Kikka har ända sedan dag 1 varit min finska favoritvokalist och äntligen börjar hon få lite, lite kredd för det hon faktiskt gjorde.

Förra gången det rådde plötslig klimathysteri och planeten var på väg att explodera om vi inte slutade använda hårspray, så släppte min finska favoritvokalist Kikka en låt som behandlade ämnet. 
Men för att toka till det hela så var denna miljömedvetna låt även en sång om kärlek och erotik.

”Återanvänd mig”, sjöng hon till sin man som kanske var på väg att lämna henne.

Vidare (fritt översatt):

”Det gör oss inte gott att byta till en ny modell, när den gamla får nytt liv i dina händer.”
”Man behöver inte spara, utan festligt slösa.”
”Återanvänd mig, så kommer vi båda till användning på nytt.”

Kikka slog igenom som Finlands Madonna år 1989 och hon är en av landets mest säljande kvinnliga artister någonsin. Hon lämnade oss 2005 då kroppen gav upp pga en kombination av utmattning, tabletter och alkohol. 
Hon är en legend, utskrattad och hånad, som nu börjar få den kredd hon förtjänar. Hennes texter och hela hennes persona var guld. Nej. PLATINA.

Jag hade äran att se Kikka live en gång. Dessvärre bara en. Året var 1993, vill jag minnas. I ett köpcenter i Lahtis. Åh, vad hon svängde med armarna! Fina, fina Kikka.

Ja, ni ser ju själva vilka fina betyg den legendariska Kikkas kultlåtar får av mig:

Rejäla finländska poliser

Nu så här på mitt värdelösa sommarlov har jag kollat en del på teve. Tre program faller mig på den darrande underläppen.

– Poliserna (FIN). Vi följer poliser i deras arbete och det är inte fjompiga konstaplar inte. Tänk: två meter långa, blonda finländska karlakarlar med breda axlar och grova nävar. De skojar friskt i bilen men väl på uppdrag är de mycket bestämda. ”Kan du hålla käften ett tag!?”, skrek Södermann åt en berusad fjunig tonårsgrabb. Det var ljuvligt. (Teamet Södermann & Söderholm är mina favoriter).

– Dinner Date (UK). En person väljer ut tre dejter med den potentiella dejtens meny som enda vink. Slås av att dessa kvinnor gnäller över småsaker. ”Han var söt och trevlig men hade ful skjorta” osv. Och nästan alla damer ser så klart ut som vandrande klamydiakolonier i mus-korta kjolar, rattarna i vädret och utsmetat fulfärgat läppstift.

– Gränsvakterna (UK, USA, AUS, CAN). Asså vad är det för muppar som reser runt egentligen? Ständigt såna konstigheter nedpackade i resväskorna (speciellt från Kina etc. till Australien). En massa, massa mat. Mögligt kött. Djur (levande och döda). Helt tossigt.
Eller det amerikanska paret som åkte fast med droger: ”Vi råkade välja fel avfart och hamnade i Kanada.” Ögonen stod åt alla håll på grabben.
Jistanes. 
Underhållande!

Blänger på folk i Berghäll

Senaste hipstermodet i Berghäll (Helsingfors motsvarighet till – före detta hemstaden – Stockholms Södermalm):
Shorts som ser gamla ut, vita tubsockor upp till knäna, svarta sandaler, färgglad blus (unisex), tygkasse med ”random tryck” som råkar vara noggrant uttänkt och politiskt laddat (grönvänster så klart), näsring, färgglatt hår, strikt lugg. 
Ja, man ska gärna se lite loppig ut och låtsas vara fattig (gärna ”konstnär” eller åtminstone ”estetiskt lagd”) fastän man bor i miljonlägenhet (och då talar vi i €).

Allt är som vanligt.

Men jag trivs här. Ingen glor då de är upptagna med att se så obrydda ut som möjligt.

Musiken i juni

Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).

Här kommer de mest spelade artisterna och låtarna i juni 2019.

ARTISTER

  1. Madonna
  2. Kylie Minogue
  3. Take That
  4. Lena Philipsson
  5. Alanis Morissette
  6. Petra Marklund
  7. Westlife
  8. Veronica Maggio
  9. Sarek
  10. Antti Tuisku

LÅTAR

  1. Madonna & Maluma ”Medellín”
  2. Madonna ”Funana”
  3. Madonna ”Girl Gone Wild”
  4. Madonna ”I Rise”
  5. Lena Philipsson ”Maria Magdalena”
  6. Madonna ”Back That Up to The Beat”
  7. Sanni ”Hei kevät”
  8. Madonna ”Dark Ballet”
  9. Madonna ”Gang Bang”
  10. Madonna ”Extreme Occident”

Varför jag som gay är emot massinvandring

Efter-pride-tankar:

Det är så skönt att ”ingen” bryr sig ifall du är fjolla. Längre. Så sent som på 90-talet kämpade vi för vår överlevnad. För att träffa andra likasinnade fick vi likt utsvultna kameler i öknen försöka hitta till våra vattenhål belägna i fallfärdiga hus i stadens skumma kvarter där man mer eller mindre fick knacka tre gånger på dörren för att den skulle öppnas.
På vissa ställen var vi tvungna att av säkerhetsskäl identifiera oss, fotograferas och lösa medlemskap för att bli insläppta (ex. i Antwerpen så sent som år 2000).
(Jag talar alltså inte om 1600-talet. Jag började gå på gayställen år 1992!)

På varenda hemmafest var det någon främmande ”öppensinnad, liberal” person som i all sin ”godhet” sa: ”Jag vill bara att du ska veta att för mig är det helt okej att du är gay”.
Vad svarar man på det? ”Tack som fasiken. Tack för att du ger mig tillstånd att existera.”
Ehm. Nä. Jag har aldrig bett om ursäkt för mitt jag, som ni kanske har förstått vid det här laget.
Eller klassikern: ”Jag har inget emot bögar men det där sexet alltså… Det äcklar mig.”
Som om du skulle veta någonting om mitt eventuella sexliv. Varför tänker du ens på det? Jag tänker inte på hur du ser ut när du svettig frustar ovanpå en uttråkad dam.

Därför är jag emot massinvandring av människor från kulturer där det är standard att anse att jag ska dingla i en lyktstolpe. Det handlar således (återigen) inte om ”rasism” (detta bedrövliga ord som tack vare godhetsvänstern helt har förlorat sin betydelse).
Det handlar helt enkelt om överlevnad och, kanske allra mest, min egen bekvämlighet.
Jag – och de ”mina” – har riskerat liv och lem för att få leva fritt i ett fritt samhälle och vi (jag) har inte lust att ta den fajten ännu en gång. Lantlollorna var svåra nog att besegra. Islamisterna är en annan femma…

Farbror börjar bli gammal. Dags att luta sig tillbaka och skörda det vi sått.

En radhusbög på Pride

I morse gjorde jag med redo för prideparaden. Jag gillar som sagt inte Pride (längre) eftersom spektaklet tagits över av vänsterextrema krafter.
Men nu är det ju som så att någon måste representera de ”normala” konservativa bögarna. Ni vet de där tokstollarna som inte tror på det här med att det finns 31 olika kön och andra jätteprogressiva idéer.
De som tror på monogami och tvåsamhet. Ja, de så kallade radhusbögarna, helt enkelt.
Dem gick jag idag för att representera. Och det gick ju bra.

Uppskattningsvis deltog 100 000 människor. Jag räknade till: 50 000 tonårsflickor med tung make up och färgglatt hår, 15 001 trista grå radhusbögar (inkl. jag), 20 000 lesbiska kvinnor (15 500 av dem i kort, aggressiv frisyr), 200 transsexuella, 500 drag queens, 12 läderbögar, 14 sexarbetare (nytt inslag?), 3 kvinnor med pattarna i vädret, 1 afghansk kvinna med skylt: ”Afghanistan needs love, not sharia”, två stackars ryssar, resten asiatiska och amerikanska turister.
Såg även två israeliska flaggor. Tre slöjbeklädda kvinnor (?), ca 100 ”EU-migranter” som jagade pantburkar.

En normal jävla bög

Ett av mina största intressen är att lyssna på olika debatter. Jag blir eld och lågor och väldigt ofta riktigt förbannad.

Dagens debatt nummer 1:

Såg en debatt…
Det var alltså en massa amerikanska HBT-människor som diskuterade ingenting och i början presenterade de sig själva. Det var en massa konstigheter som ”queer” och ”non-binary” och man skulle säga ”he” eller ”she” eller ”them” och allt vad det var. 
Jag är så tråkigt konservativ. Sorry för det. Men dessa överliberala tokstollar gör allt så jäkla svårbegripligt och KONSTIGT och ingen kan snart ta hela HBT-grejen på allvar.

Det var uppfriskande när en stor svart karl sa nåt i stil med: ”I’m Billy and I’m from the hoods. I’m a gay man, a Republican and an American”. Så simpelt.

Jag menar. Folk hade just och just lärt sig vad LGBT betyder. Sedan lade man till ett Q. Och sedan ett I och sedan ett A. Och nu… FÖR ATT INKLUDERA SATAN OCH HANS MOSTER så har man lagt till ett plustecken! *vomerar*
LGBTQIA+
För säkerhets skull liksom. Alla ska med!

Hej, jag heter Kim och jag är en normal jävla bög.

I slutet av programmet sa programledaren nåt i stil med: ”Ni är 12 st. LGBTQIA+ -personer här och alla säger ni att ni inte känner er hemma i LGBTQIA+ -världen, hur kommer det sig?”
Jag svarar: JUST DÄRFÖR.

Dagens debatt nummer 2:

Nu såg jag ännu en debatt. Härregu’…
En (svensk så klart) journalist tyckte att det var ”rasistiskt” att någon tyckte att det var ”obehagligt” att skyltarna i matbutiken var på arabiska (gissa en gång vilken vänsterextrem skittidning journalisten representerade).
Jag skulle tycka att det var ”obehagligt” om skyltarna i min lokala matbutik huxflux var på värsta vackra franskan, ty i MITT land talar vi MITT språk. (Eller i detta fall bokstavligt talat mina TVÅ språk.)
Det är väl för fan inte ”rasistiskt” att notera att samhället förändras i takt med den förda migrationspolitiken! Det är heller inte ”rasistiskt” att ogilla dessa förändringar.

Och kan vi inte sluta dra det där förbannade rasistkortet snart? Hur länge ska detta pågå? Så att vi skulle kunna föra en halvintelligent debatt om så bara för en stund.