Flerspråkig AA-helg

Lördag 16 februari

Har idag varit på mitt första engelskspråkiga AA-möte. Det var ett väldigt ”festligt” gäng. Bland annat en rolig indier som firade fyra år som nykter. Och en massa människor med finländska rötter som – liksom jag – ”flyttat hem”. Ska börja gå där på lördagar och i svenskspråkiga gruppen på söndagar.

Ja, jag är ju helt öppen med allt. Livet blir lättare så. Jag har druckit för att jag har mått psykiskt dåligt och nu går jag i – fantastisk – gruppterapi fyra dagar i veckan för att få ordning på psyket. Har inga önskemål om att stänga av mina känslor och tankar genom att dricka eller droga ner mig, men man får inte bli för självsäker ty då är det lätt att trilla dit. Därför går jag på möten även när jag mår bra.

Tre månader och 25 dagar utan berusningsmedel nu. Grattis.

Missbruk är ingenting att skämmas för. Som sagt: kollar man på hur världen ser ut så är det konstigt om man INTE vill stänga av.

Nu sitter jag på buss 67 och skriver och Helsingfors är så vackert och vårigt. Solen är på väg att gå ner och alla människor ser lyckliga ut. Men alla bär de på hemligheter, sorger och besvär. 

Söndag 17 februari

Oh, vilken fin dag. 
På väg hem efter svenskspråkiga AA-mötet. Idag var vi fem äldre finlandssvenska damer och herrar samt två något yngre som talade stockholmska. 
Vi två lät väldigt oseriösa bland de eleganta finlandssvenskarna. Barnsliga liksom. 
Jag lyckades dock klämma in ett par finska ord när det var min muntur, så där som man ofta gör i finlandssvenskan. 
”Hurja” sa jag om något. (Ung. ”grymt”.) Och någonting annat var ”kiva” (”kul”).

Ooh, det var härligt att tala svenska. Finskan må vara mitt faktiska modersmål men det är just mitt MODERSmål. Svenskan är mitt förstaspråk som jag tänker och drömmer samt uttrycker mig bäst på. 
Jag älskar det svenska språket och jag älskar Finland. En finfin kombination. Tack och lov är detta ett tvåspråkigt land.

Språk är som sagt viktiga grejer.

Musiken i januari

Nu när jag mår bättre så har jag börjat lyssna på musik igen.
Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).

Här kommer de mest spelade artisterna och låtarna i januari 2019.

ARTISTER

  1. Madonna
  2. Kylie Minogue
  3. Lady Gaga
  4. Britney Spears
  5. Dana International
  6. Eva Dahlgren
  7. BWO
  8. Eurythmics
  9. A-ha
  10. Saara Aalto

LÅTAR

  1. Madonna ”Hold Tight”
  2. Madonna ”Devil Pray”
  3. Kylie Minogue ”Sincerely Yours”
  4. Dana International ”Nishkeret Itcha (Staying With You)”
  5. Kylie Minogue ”A Lifetime to Repair”
  6. Kylie Minogue ”Stop Me From Falling”
  7. Madonna ”Addicted”
  8. Madonna ”Unapologetic Bitch”
  9. Kylie Minogue ”Shelby ’68”
  10. Kylie Minogue ”Music’s Too Sad Without You” (feat. Jack Savoretti)

Ta lite sexuellt ansvar, medborgare!

Idag ska vi vara lite sexualpolitiska, eller nåt. 
Vi är ju alla vuxna här. 
Jag var på ett läkarbesök i veckan: den årliga kontrollen av sexuellt överförbara sjukdomar. 
Jag är ju pryd, tillknäppt och konservativ men en gång per år kollar jag upp rubbet.

Redan nästa dag fick jag besked. Har inga sjukdomar. Inte ens HIV. Numera kommer beskedet via SMS. Annat var det på 90-talet då man 
a) fick vänta i en hel vecka på att få svar och 
b) fick gå till läkaren för att få sin dom. 
Det var en vecka av extrem ångest.

Om ni, promiskuösa huliganer, tar lite mer ansvar så kan vi utrota alla ’onödiga’ sjukdomar. 
Tips:
– ligg inte runt – sex är fantastiskt med EN väl utvald person
– gå på årlig läkarkontroll

Bonustips:
Ditt sexliv måste inte vara grått och trist fastän du inte viker tros- eller kalsippkanten åt sidan för varje heting som kommer med inviter. Med den väl utvalda partnern kan du gå bananas och göra en massa lajbans.

Ha en frisk söndag och kommande ny vecka. 

Sverige VS Finland

Sitter i ett väntrum och tänkte roa er och mig själv med vad jag efter drygt tre år i republiken har märkt att är skillnaderna mellan Sverige och Finland. Eller åtminstone mellan Stockholm och Helsingfors.

✔️ Här finns fler träd. Även i städerna. Svensken är en väldigt ivrig skogshuggare som lätt går crazy med yxa eller såg. Här står träden kvar, vilket är gemytligt. 
✔️ Äldre hus får även de stå kvar. Det är charmigt. 
✔️ Man hälsar på busschauffören och när man kliver av hojtar många ”tack” (eller ”kiitos”) eller vinkar lite. 
✔️ Kassapersonalen i matbutiken önskar ”trevlig fortsättning på dagen” eller ”trevlig helg” i en helt annan omfattning än i Födelselandet. 
✔️ Helsingfors är en väldigt trendig stad men alla är inte stöpta i samma form som i det något stiffare Stockholm. Lite mer personlighet syns på gator och torg och i gränder och på bulevarder. 
✔️ Finländska män är ”manligare” än svenska. En god nyhet för heterosexuella kvinnor och homodito män som uppskattar karlakarlar. (Fler skogshuggartyper helt enkelt, men de hugger alltså inte ner träd i skogen utan är intresserade av helt andra ”buskar”. Det kanske är därför träden står kvar ju. De hinner inte huggas ner!) 
✔️ Man åker mer buss och spårvagn än tunnelbana. Nu tillkom ju nyligen nya linjen Västmetron, och förhoppningsvis växer tunnelbanenätet ytterligare.
✔️ Laktosintolerans är betydligt vanligare i Finland. Hyllorna i matbutikerna är fullproppade med laktosfria produkter. 
✔️ Dessvärre är lightprodukter och fettfria dito fortfarande populära här. 
✔️ Starkare alkoholprodukter finns i matbutikerna, men dessa är till försäljning endast mellan klockan 09 och 21.
✔️ Systembolaget heter Alko. Logiskt. 
✔️ Istället för Pressbyrån har vi R-Kioski. 7 Eleven finns vad jag vet inte här. 
✔️ Istället för Max hamburgerrestaurang så har vi inhemska Hesburger. 
✔️ I Finland har vi färre indiska restauranger och fler nepalesiska. 
✔️ Lösgodiset är trams. Finska sura karameller är småsura. Jag vill ha svenska som liksom fräter sönder munnen och man har ont i käften i två dagar efter intag. 
✔️ Snus köper man via grupper på Facebook.

Vad säger ni andra sverigefinländare som har ”återvänt” till Finland?

Voi Kulta!

Kulta Katriinalla on mainoksessaan pari flikkaa ja heti väki fläpättää kommenteissa että ”en enää koskaan juo Kulta Katriinaa” jne. 😂
Sit joku matami paapattaa ettei tarvitse ”mainostaa tommosta elämäntapaa” ja minun piti kommentoida ja kysäistä että mitä outoa siinä homojen n.s. ”elämäntavassa” nyt sitten on?
Käy töissä, tulee kotiin, käy koiran kanssa lenkillä, litkii kaffeeta, ja välillä pussailee kullannuppuaan. Eikö olekin outo ”elämäntapa”?
Voi vittujen kevät näitä urpoja. Taas olisi kirveellä töitä.

Tiedoksi vaan: meillä hinureilla on aivan yhtä tylsät ja yksitoikkoiset elämät kuin muillakin. Saatana!

Ja vielä sellainen asia, puupäät, että tämä on MAINOSKAMPPANJA! Ja hyvä sellainen, koska väki nyt siitä puhuu. 
Pian lippaan teitä idiootteja.

PS Onneksi suurin osa kommenteista ovat älykkäämpää sorttia. Onneksi on 2019 eikä 1919.
Lue itse kommentit.

Minun kommentillani oli 162 peukkua kun Kulta Katriina poisti kommentin johon olin vastannut (joten minunkin silloin poistui).

Schlagerfjollans död

Sätt er ner så ska ni få höra nåt ni inte trodde att ni skulle få höra från schlagerfjollans trut.
Jag har tappat intresset. 
Det har gått mig förbi att MF börjar i afton.
Anledningarna är nog många. MF började haverera när tävlingen började kallas ”Mello” (fy fan) och allt skulle bli så mjäkigt och nåt som tilltalar alla. Och så de där patetiska förbannade ballongerna som publiken måste vifta med.
Och så musiken… Rap-crap och annat skräp. Borta är de tydliga refrängerna och de spirituellt upplyftande tonartshöjningarna.
För att inte tala om den så tvångsmässigt politiskt korrekta inramningen av programmet. *gäsp*

Och i år – då Eurovision äger rum i Israel – så kommer svenskens ohälsosamma och mycket vulgära Israelbesatthet in i bilden. Redan innan tävlingen har dragit igång så har hjärntvättade svenskar synts paradera med skyltar med budskap som ”nej till apartheid”. 

En gång för alla: det existerar ingen apartheid i Israel. Bara SLUTA!
Tänk att min kille som i sitt hemland blev uppfostrad till att hata judar och Israel har kommit på andra tankar då han har ”utbildat” sig, men för svensken är detta helt jävla omöjligt. Men så har h*n ju en antisemitisk regering och lögnaktiga, lismande, Israelhatande journalister i stora lass. Värre än i islamistiska helveteshålan Irak alltså…
Så lycka till!
Framtiden ser ljus ut.

Hjälp och stöd

Har varit på polikliniken idag och jag måste säga att jag har ett helt TEAM omkring mig. Ett team som vill mig väl och som ”står på min sida”.
Jag blir alldeles rörd. 
Förutom den unga kvinnan på polikliniken så har jag FPA-personer som hjälper med en miljard jobbiga blanketter och annat vardagstjafs som mitt huvud inte orkar hantera just nu. 
Damerna i öppenvården. De på rehab som jag fortfarande kan ringa till. Läkare. Psykolog. Samt de nya vänner som jag har lärt känna under denna rumba. 

Alla vill de mig väl. En fantastisk känsla mitt i all misär. Känner mig inte helt kasserad

Tack för hjälpen, Helsingfors stad. (Av dig har forna hemstaden Stockholm en hel del att lära.)

Lite ansiktsvård nu. Efter 40 måste man kämpa lite…

Livet är trist nog som det är

Varför skriva en tråkig inköpslista när man kan skriva en festlig?
Gäller allt här i livet: varför göra allting så tråkigt och grått när det kan göras färgglatt och festligt? Är inte vardagen tradig nog så det räcker?
Mina inköpslistor sparas under året och förvandlas till ett konstverk i januari 2020. 
(Idén kom till mig när jag levde med Ryssen och våra inköpslistor var trespråkiga.)

Livets sista hållplats

Det känns som att jag står på livets sista hållplats. Tanken och känslan har vevat runt i mig en hel del under den senaste tiden och i dag blev det så konkret.
Jag stod ensam och väntade på bussen. Fortfarande. Ensam.
Med frusna fingrar i minus tolv grader.

Tanken har mognat i mig under de tre senaste månaderna då jag har gått i väldigt intensiv terapi. Varje dag. 24/7.
Det som jag alltid har velat ha kanske inte ens existerar. Eller om det existerar så kanske det aldrig kommer att hända mig. Och jag måste vänja mig och förlika mig vid tanken.
Acceptera verkligheten.
Jag är inte rädd för mycket men jag är livrädd för ensamheten.
Den ofrivilliga.
Betydelselösheten.
Känslan av att vara en parentes.

Jag är lastgammal nu och jag står fortfarande och väntar på den där jävla bussjäveln. Ensam. Med frusna fingrar.

Jag kan inte göra någonting mer.
Jag släpper kontrollen. Skaparen har bollen.
Jag litar på Skaparen.
Gör vad du vill med mig. Jag ger upp. Jag kan inte påverka mer.
Jag kan bara försöka ha någonting ynkligt att leva för, som kan ge mig någon typ av glädje nån gång då och då.
Jag är anspråkslös och ödmjuk.

Jag är inte längre bowlingklotet.
Jag är käglan.

Allting har sin tid

Jag är ett enormt fan av tv-serien Dynastin (min hund är döpt efter Blake Carrington, för tusan!) men jag hade ingen aning om att serien återuppstod 2017. Jag har nämligen ingen koll på nya serier, filmer, musik etc. Allt bra har redan gjorts och allt finns att finna i mina enorma musik- och filmhyllor. Allt nytt är massproducerat, tillrättalagt skräp utan själ.
Men jag gav nya Dynastin en chans.

Så jäkla värdelöst. Fattar producenterna inte det? ”Det här håller inte.”
Varför skapar de då inte en helt ny serie?
Ja just det. Ingen skulle ju titta på den. Jag hade ju aldrig kollat på denna dynga hade kopplingen till Dynastin inte funnits där.

Men nej, hörni. 
Allting har sin tid. Det går inte att göra om en succé. (Gäller allt här i livet.)
Njut av minnena istället. Se om filmen/serien. Spela en LP på repeat. Se på gulnande fotografier från en lycklig period som du ändå inte skulle vilja ha tillbaka eftersom omständigheterna inte är de samma idag.

Låt saker och ting vila i frid.

Och våldta för f@n inte Dynastin!

Så ska det se ut!
Det var bättre förr.